14. Hadîth ”Om en person dör och är ålagd att fasta…”

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

ash-Sharh al-Mukhtasar ´alâ Bulûgh-il-Marâm (2/422-424)

Hâfidh Ibn Hadjâr al-´Asqalânî (rahimahullâh) sade:

696 – ´Â’ishah och Umm Salamah (radhiya Allâhu ´anhumâ) berättade att:

”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vaknade på morgonen efter att ha haft samlag för att därefter bada och fasta.”1

Rapporterad av al-Bukhârî och Muslim. Muslim lade till i Umm Salamahs version:

“Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vaknade på morgonen efter samlag och ingen våt dröm varefter han fortsatte fasta utan att ta igen dagen.”

697 – ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Om en person dör och är ålagd att fasta, får hans förmyndare fasta för honom.”2

FÖRKLARING

Fastan nämns i obestämd form och gäller därmed bot, ed, kompensering och all annan obligatorisk fasta. Generaliseringen är oinskränkt och gäller personen som hade förmåga att fasta men inte fastade. Den som inte förmådde att fasta omfattas inte av hadîthen.

En person som måste ta igen missade dagar från Ramadhân insjuknar på ´Îd-dagen och fortsätter vara sjuk till dess att han dör. I och med att han inte var ålagd att fasta på grund av sjukdom, behöver ingen fasta å hans vägnar. Ty han förmådde aldrig att fasta. Visserligen hade han ett antal missade dagar att ta igen, men i och med att han inte klarade av det hävdes plikten.

En annan person var kroniskt sjuk under Ramadhân och dog. I detta fall ska hans förmyndare föda å hans vägnar eftersom han var skyldig att föda, inte fasta, under Ramadhân. Hadîthen gör gällande att personen ska vara ålagd att fasta när han dör.

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“… får hans förmyndare fasta för honom.”

Det är ett påbud som åsyftar rekommendation och inte plikt. För om vi hade sagt att hans förmyndare måste fasta å hans vägnar, betyder det att de syndar om de inte gör det. Allâh (ta´âlâ) sade ju:

وَلاَ تَزِرُ وَازِرَةٌ وِزْرَ أُخْرَى

“… och på ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda.”3

Förmyndaren i hadîthen syftar på den dödes arvinge. Beviset för det är hadîthen:

“Ge arvet till dess målgrupper. Det som blir över går till den närmste mannen.”4

Det bevisar att arvingarna är förmyndarna. Det är allom bekant att den närmre anhörige har mer rätt än den avlägsne. Om de är lika nära eller avlägsna, är de jämlika. Det har också sagts att alla släktingar är förmyndare, såväl arvingar som andra. Enligt denna åsikt kan både kusinen och farbrodern vara förmyndare medan enkom farbrodern kan vara det enligt den första åsikten.

För övrigt har de lärde (rahimahumullâh) delade åsikter kring denna hadîth; råder den eller är den avskaffad? Gäller den bara en viss sorts fasta eller alla sorter? Det kommer att besvaras längre fram.

1 al-Bukhârî (1926) och Muslim (1109).

2 al-Bukhârî (1925) och Muslim (1147).

36:164

4al-Bukhârî (6732) och Muslim (1615).