14. En kombination av Allâhs höghet och sällskap

Innan vi börjar kombinera dessa egenskaper, skulle vi vilja presentera en nyttig princip som Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) nämnde i sin bok ”Dar’ Ta´ârudh-il-´Aql wan-Naql”. Sammanfattningsvis menar han att om det skulle sägas att två bevis är motsägelsefulla, så är antingen båda bevisen definitiva eller så är ingetdera definitivt eller också är ett definitivt till skillnad från ett annat. Härmed finns tre typer:

1 – Båda bevisen är definitiva. Det innebär att intellektet anser bådadera vara definitiva. I detta fall är en motsägelse omöjlig. Att säga motsatsen innebär antingen att ett av dem måste tas bort, vilket är omöjligt då det som är definitivt måste bekräftas, eller också att båda bekräftas och därmed förblir motstridande. Det är också omöjligt då det innebär kombination av två motsatser.

Om man tror att de motstrider varandra, så är de antingen inte definitiva eller också är de inte alls paradoxala. Det betyder i så fall att det ena beviset förstås på ett sätt och det andra på ett annat. Det har dock ingenting med definitiva och avskaffade texter i Qur’ânen och Sunnah att göra. Ett avskaffat bevis gäller inte varför det inte motstrider det avskaffande beviset.

2 – Inget av bevisen är definitivt. Det innebär antingen att poängen i dem inte är definitiv eller också att de är obekräftade. I detta fall får man leta efter det starkaste beviset och prioritera det.

3 – Ett av dem är definitivt till skillnad från det andra. I detta fall anser alla förnuftiga människor att det definitiva går före då det övertygade inte avvärjs av tvivel.

När detta är klargjort, säger vi att texterna i Qur’ânen och Sunnah bekräftar att Allâh är ovanför Sin skapelse med Sin essens och att Han är med den. Därom råder inga tvivel. Båda egenskaperna har bekräftats definitivt och likaså är deras innebörd definitiv. Allâh nämnde dem båda när Han sade:

هُوَ الَّذِي خَلَقَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ فِي سِتَّةِ أَيَّامٍ ثُمَّ اسْتَوَى عَلَى الْعَرْشِ يَعْلَمُ مَا يَلِجُ فِي الْأَرْضِ وَمَا يَخْرُجُ مِنْهَا وَمَا يَنزِلُ مِنَ السَّمَاء وَمَا يَعْرُجُ فِيهَا وَهُوَ مَعَكُمْ أَيْنَ مَا كُنتُمْ وَاللَّهُ بِمَا تَعْمَلُونَ بَصِيرٌ

”Det är Han som har skapat himlarna och jorden under sex dagar. Därefter reste Han Sig över tronen. Han vet vad som tränger ned i jorden och vad som utgår därifrån och vad som sänker sig från himlen och vad som stiger upp mot den. Han är med er, var ni än befinner er, och Allâh ser allt vad ni gör.”1

I denna vers bekräftar Allâh (ta´âlâ) Sin resning över tronen, som är den högsta skapelsen, och Han bekräftar att Han är med oss. Däri finns ingen motsägelse. Det är möjligt att kombinera dem på följande sätt:

1 – Texterna har nämnt dem tillsammans och då är det omöjligt att deras kombination är omöjlig. Texterna kan inte konstatera något omöjligt. Den som tror att innebörden inte är definitiv, har förfelat och får be Allâh om hjälp, vägledning och framgång och titta noggrannare och kämpa för att nå sanningen. Om han når den, lovprisar han Allâh för det. Annars får han hänvisa frågan till den som har kunskap och tro på allt som Allâh har uppenbarat.

2 – Det finns ingen motsägelse mellan höjd och sällskap. Sällskap fordrar inte integration och inkarnation. Man kan vara i höjden och ändå göra någon sällskap. Exempelvis är månen med oss när vi är ute och reser, trots att månen är i himlen. Meningen är varken motsägelsefull enligt språket eller betydelsen. Här vet den tilltalade vad sällskapet betyder och att det inte fordrar att månen är på jorden. Om det är möjligt för en skapelse att ena mellan höjd och sällskap, är det än mer sannolikt för Skaparen.

3 – Om det skulle finnas en motsägelse mellan höghet och sällskap, gäller den endast skapelsen. Det betyder inte att det är omöjligt för Skaparen. Ingen är lik Allâh (ta´âlâ) i någon av Hans egenskaper. Därför skall Hans sällskap inte jämföras med skapelsens. Inte heller fordrar Hans sällskap att Han blandas med skapelsen eller att Han är inkarnerad i den eftersom Han måste vara ovanför den med Sin essens. Dessutom kan ingen av Hans skapelser omfatta Honom. Faktum är att Han omfattar dem.

På ett liknande sätt kan Allâhs bekräftade höghet med essensen kombineras med att Han är framför den bedjande:

1 – Texterna i Qur’ânen och Sunnah har kombinerat dem och de kombinerar inga omöjligheter.

2 – Det är möjligt att ha något framför sig och ovanför sig samtidigt. Exempelvis ställer sig människan framför solen som i sin tur är uppe i himlen. Om detta är möjligt skapelserna emellan, är möjligheten än större med Skaparen.

3 – Låt gå att det är omöjligt för skapelsen. Det är dock inte omöjligt för Skaparen. Ty ingen kan liknas vid Allâh på något vis. Att Han är framför den bedjande fordrar inte att Han är på en plats eller i väggen framför den bedjande eftersom Han måste vara ovanför Sin skapelse med essensen. Dessutom kan ingen omfatta Honom. Faktum är att Han (subhânahu wa ta´âlâ) omfattar allting.

157:4