Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

1 – Allâh (ta´âlâ) sade:

وَلاَ تَدْعُ مِن دُونِ اللّهِ مَا لاَ يَنفَعُكَ وَلاَ يَضُرُّكَ فَإِن فَعَلْتَ فَإِنَّكَ إِذًا مِّنَ الظَّالِمِينَ وَإِن يَمْسَسْكَ اللّهُ بِضُرٍّ فَلاَ كَاشِفَ لَهُ إِلاَّ هُوَ

”Och anropa inte i Allâhs ställe dem som varken kan gagna eller skada dig; om du gjorde detta skulle du bli en av dem som begår svår orätt mot sig själva. Om Allâh låter en olycka drabba dig är Han den ende som kan avvärja den.”¹

2 –

فَابْتَغُوا عِندَ اللَّهِ الرِّزْقَ وَاعْبُدُوهُ وَاشْكُرُوا لَهُ إِلَيْهِ تُرْجَعُونَ

”Be därför Allâh om er försörjning, dyrka Honom och tacka Honom; det är till Honom ni skall föras åter.”²

3 –

وَمَنْ أَضَلُّ مِمَّن يَدْعُو مِن دُونِ اللَّهِ مَن لَّا يَسْتَجِيبُ لَهُ إِلَى يَومِ الْقِيَامَةِ وَهُمْ عَن دُعَائِهِمْ غَافِلُونَ

”Och vem begår ett större misstag än den som i Allâhs ställe anropar dem, som inte kan svara honom förrän på Uppståndelsens dag och som inte ens är medvetna om att de anropas.”³

4 –

أَمَّن يُجِيبُ الْمُضْطَرَّ إِذَا دَعَاهُ وَيَكْشِفُ السُّوءَ 

”Vem är Den som bönhör den betryckte som ropar till Honom i nöd och befriar denne från det onda?”⁴

5 – at-Tabarânî rapporterade med sin berättarkedja att det fanns en hycklare på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid som besvärade de troende. Vissa av dem sade: ”Låt oss gå och be Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om hjälp mot den här hycklaren.” Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Jag skall inte bes om hjälp. Det är endast Allâh (´azza wa djall) som skall bes om hjälp.”⁵

FÖRKLARING

Detta kapitel är specifikt efter ett allmänt dito. Ty bön om hjälp hör till tillbedjan. Var och en som ber om hjälp tillber till skillnad ifrån vice versa. En person som ber om hjälp är den som tillber under svårigheter, vilket bland annat nämns i versen:

فَاسْتَغَاثَهُ الَّذِي مِن شِيعَتِهِ عَلَى الَّذِي مِنْ عَدُوِّ

”Och den som hörde till hans folk ropade till honom att hjälpa honom mot hans fiende.”⁶

Den som är sjuk eller rädd för att drunkna och ber sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) eller al-Badawî om hjälp har fallit i större avguderi. Avgudadyrkarna under den hedniska tiden brukade endast tillbe Allâh när de råkade ut för svårigheter. De visste att ingen annan än Allâh kan rädda. Dagens avgudadyrkare avgudar både under goda tider och svåra tider. Det är alltså ett större avguderi att be andra än Allâh om hjälp under svårigheter. Den som gör det under svåra tider anses be om hjälp medan den som gör det under goda tider anses tillbe dem. Båda handlingarna är dock avguderi. Beviset för det är:

1 –

وَلاَ تَدْعُ مِن دُونِ اللّهِ مَا لاَ يَنفَعُكَ وَلاَ يَضُرُّكَ فَإِن فَعَلْتَ فَإِنَّكَ إِذًا مِّنَ الظَّالِمِينَ

”Och anropa inte i Allâhs ställe dem som varken kan gagna eller skada dig; om du gjorde detta skulle du bli en av dem som begår svår orätt mot sig själva.”⁷

Det vill säga en avgudadyrkare:

وَالْكَافِرُونَ هُمُ الظَّالِمُونَ

”De otrogna är de orättvisa.”⁸

Allâh klargjorde domen för den som tillber någon annan än Allâh och varken kan gagna eller skada. Domen är allmän och gäller samtliga skapelser som inte klarar av att gagna eller skada på egen hand. Det är endast Allâh som förfogar över deras gagn och skada. Allâh har klargjort att den som tillber någon annan än Allâh är en avgudadyrkare. Detta berör däremot inte den som ber en levande, kapabel och närvarande människa om något. Muslimerna är enade om att det inte är avguderi. Exempel på det är att man ber någon hjälpa till med att bära något, låna pengar och dylikt. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَإِن يَمْسَسْكَ اللّهُ بِضُرٍّ فَلاَ كَاشِفَ لَهُ إِلاَّ هُوَ

” Om Allâh låter en olycka drabba dig är Han den ende som kan avvärja den.”⁹

Detta grundas på att skapelsen inte klarar av att gagna eller avvärja ondska. Hur kan man då dyrka någon annan än Honom och som är inkapabel?

2 –

فَابْتَغُوا عِندَ اللَّهِ الرِّزْقَ وَاعْبُدُوهُ وَاشْكُرُوا لَهُ إِلَيْهِ تُرْجَعُونَ

”Be därför Allâh om er försörjning, dyrka Honom och tacka Honom; det är till Honom ni skall föras åter.”¹⁰

Han befallde att endast Han skall bes om försörjning och hjälp och att ingen annan än Han dyrkas. Undantagen är som angivna.

3 –

وَمَنْ أَضَلُّ مِمَّن يَدْعُو مِن دُونِ اللَّهِ مَن لَّا يَسْتَجِيبُ لَهُ إِلَى يَومِ الْقِيَامَةِ وَهُمْ عَن دُعَائِهِمْ غَافِلُونَ

”Och vem begår ett större misstag än den som i Allâhs ställe anropar dem, som inte kan svara honom förrän på Uppståndelsens dag och som inte ens är medvetna om att de anropas.”¹¹

Versen bevisar att ingen är mer vilsen än den som tillber någon annan än Allâh. En sådan person kommer inte att lyckas i det här livet och i nästa liv står han bland förlorarna i helvetet. Han berättade fyra saker om de tillbedda vid sidan av Allâh:

1 – De kan inte besvara dem fram till Domedagen.

2 – De är inte medvetna om deras böner. Det beror på att de är döda, livlösa föremål som saknar känslor, levande men självupptagna eller änglar som inte har en aning om vem som tillber dem.

3 – På Domedagen skall de vara fiender till dem som tillbad dem.

4 – De kommer att ta avstånd från deras dyrkan och fördömda den.

أَمَّن يُجِيبُ الْمُضْطَرَّ إِذَا دَعَاهُ وَيَكْشِفُ السُّوءَ

”Vem är Den som bönhör den betryckte som ropar till Honom i nöd och befriar denne från det onda?”¹²

Det vill säga ingen klarar av det. Därför skall ingen annan än Allâh bes om det.

5 – at-Tabarânî rapporterade med sin berättarkedja att det fanns en hycklare på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid som besvärade de troende. Vissa av dem sade: ”Låt oss gå och be Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om hjälp mot den här hycklaren.” Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Jag skall inte bes om hjälp. Det är endast Allâh (´azza wa djall) som skall bes om hjälp.”¹³

I en annan formulering nämns det att det var ´Ubâdah bin as-Sâmit som sade det och att hycklaren var ´Abdullâh bin Abî Salûl. Det finns dock en någorlunda svaghet i berättarkedjan.

Följeslagarna bad endast sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om hjälp för att de visste att han kunde rädda dem från honom genom att döda honom eller fängsla honom. De visste att det är tillåtet att be en levande och kapabel människa om hjälp. Därav gick de till honom. Profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord ”Jag skall inte bes om hjälp” kan tolkas på två sätt:

1 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kunde inte döda honom för att det var förbjudet på grund av att människorna inte skulle säga att Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dödar sina följeslagare. Till följd därav lät han bli att döda honom.

2 – Om rapporteringen är autentisk är det möjligt att han sade så ur ett förebyggande perspektiv ehuru han var kapabel till att bli av med honom. Han sade alltså så för att de inte skulle uttala sig på det viset inom frågor som han inte klarade av.

Poängen är att ingen annan än Allâh skall bes om hjälp bortsett från frågor som den levande är kapabel till.