13. Innovationer i samband med besöket i Madînah

Sett till den rapporterade dygden och belöningen är det Sunnah att resa till den profetiska moskén och Aqsâ-moskén1. Folk brukade antingen besöka dem innan vallfärden eller också efteråt. Under tiden som de gjorde det, föll många av dem i flera förnyelser och innovationer som de lärda är bekanta med. Utifrån det vill jag nämna några av dem för att fullborda nyttan i ett förkunnande och varnande syfte.

132 – Besökaren avser hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) grav med resan2.

133 – Andra ber vallfärdare och besökare ta upp deras behov med profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hälsa till honom å deras vägnar.

134 – Bad innan inträde i Madînah.

135 – Frasen i samband med beskådningen av Madînahs stadsmurar:

”Allâh! Detta är Ditt sändebuds helgd. Låt den skydda mig mot Elden och förskona mig från straffet och räkenskapens svåra stund.”

136 – Frasen i samband med inträdet i Madînah:

”I Allâhs namn och utmed Allâhs sändebuds religion. Herre, låt mig stiga ned i min grav som en sann och uppriktig troende och låt mig stiga ut ur den som en sann och uppriktig troende, och ge mig av Din egen styrka kraft att segra!”

137 – Den profetiska gravens kvarstående befintlighet i moskén.

138 – Besökaren besöker hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) grav innan han ber i hans moské.

139 – Vid graven placerar besökaren höger hand på vänster hand, liksom i bönen. Det spelar ingen roll om han är nära graven eller inte, går in i moskén eller går ut ur den.

140 – I samband med bönerna vänder sig besökaren mot graven.

141 – Besökaren ber vid graven i hopp om att bli bönhörd.

142 – I samband med åkallan använder sig besökaren av honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för att komma nära Allâh.

143 – Besökaren ber honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om medling och annat.

144 – Ibn-ul-Hâdjdjs utsago:

”När besökaren besöker hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) grav skall han varken nämna sina behov eller be om förlåtelse för sina synder. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vet ju bättre vilka behov han har och vad som är bättre för honom.”4

145 – Han sade också:

”Angående att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ser vad hans samfund gör och känner dess tillstånd, avsikter, ånger och tankar, gör det ingen skillnad huruvida han lever eller är död.”5

146 – I hopp om välsignelse lägger besökaren sin hand på fönstret till hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) rum. Vissa av dem svär vid det och säger:

”Vid hans rätt vars fönster du har lagt din hand på och sagt: ”Medla, Allâhs sändebud!”

147 – Besökaren pussar eller vidrör graven eller det som ligger runt den6.

148 – Besökaren besöker hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans två följeslagares gravar på ett särskilt sätt, hälsar till dem på ett särskilt sätt samt ber på ett särskilt sätt. Exempelvis sade al-Ghazâlî:

”Man skall ställa sig vid hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ansikte, vända Qiblah ryggen, vända sig mot gravens vägg… och säga: ”Frid vare med dig, Allâhs sändebud…”

Därefter nämnde han en lång fredshälsning och en liknande hyllning och åkallelse. Det hela rymmer nästan tre sidor7.

149 – Bön vänd mot graven.

150 – Sittning vid och runt graven i läsande och erinrande syfte.

151 – Besökaren går till profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) grav efter varje bön8.

152 – Madînahs invånare besöker den profetiska graven varje gång de går in i moskén eller ut ur den.

153 – Efter bönen säger besökaren högt:

”Frid vare med dig, Allâhs sändebud.”

154 – Besökaren eftersträvar välsignelse från den gröna målarfärgen som tillsammans med regnvattnet rinner nedför den gröna kupolen.

155 – Besökaren dyrkar Allâh genom att äta skrikdadlar (التمر الصيحاني) i den ädla trädgården mellan predikstolen och graven.

156 – Besökaren klipper en bit av sitt hår och kastar det i den stora lampan nära den profetiska graven.

157 – Vidrörning av de två kopparpalmerna som står till vänster om predikstolen9.

158 – Bön i den gamla delen av moskén i stället för de första raderna i delen som byggdes ut av ´Umar och andra.

159 – Besökaren stannar en hel vecka i Madînah för att kunna be fyrtio böner i den profetiska moskén och därmed undkomma hyckleri och Elden10.

160 – Efter vistelsen i profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) moské beger sig besökaren till andra moskéer och begravningsplatser i Madînah med omnejd. Det enda undantaget är Qubâ’-moskén.

161 – Vissa människor, även kända som ”Besökarna”, dikterar vallfärdarna olika böner vid graven eller på avstånd. Följaktligen upprepar vallfärdarna bönerna med än högre röster.

162 – Varje dag går besökaren till Baqî´-gravplatsen och ber i Fâtimahs (radhiya Allâhu ´anhâ) moské.

163 – Just på torsdagar besöks martyrerna vid Uhud.

164 – Trasor knyts på martyrmonumentets fönster.

165 – Bad i dammen vid deras gravar i hopp om välsignelse.

166 – Inför avresan går besökaren baklänges ut ur den profetiska moskén.

1Må Allâh återge den till muslimerna inom snar framtid.

2 Det är Sunnah att avse moskén. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det skall inte resas någonstans frånsett till tre moskéer: Den heliga moskén, denna min moské och Aqsâ-moskén.”

Man måste skilja mellan resa med syftning på besök hos hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och andras gravar och gravbesök utan resa. De flesta idag, inklusive doktorer, gör inte den skillnaden. Därtill påstår de att Salafiyyûn i allmänhet, och Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) i synnerhet, fördömer besök hos sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) grav. Det är en ren och skär lögn. Referera gärna till vår avvisning av Dr. al-Bûtî i tidskriften ”at-Tamaddun al-Islâmî”. Därefter utgav jag en särskild bok i ämnet vid namn ”Difâ´ ´an al-Hadîth an-Nabawî”.

4al-Madkhal (1/259).

5al-Madkhal (1/264).

6 al-Ghazâlî (rahimahullâh) gjorde bra ifrån sig när han fördömde den omnämnda pussningen och sade:

”Det är typiskt nasaréerna och judarna.” (1/244)

Finns det någon som tänker efter?

7 Det är föreskrivet att säga:

السلام عليك يا رسول الله و رحمة الله و بركاته، السلام عليك يا أبا بكر، السلام عليك يا عمر

”Frid vare med dig, Allâhs sändebud, nåd och välsignelse. Frid vare med dig, Abû Bakr. Frid vare med dig, ´Umar.”

Så sade Ibn ´Umar. Skulle man spontant tillägga något kort utan att vidhålla det, är ingen skada skedd – om Allâh (ta´âlâ) vill.

8 Detta är inte bara innovativt utan också överdrivet. Dessutom motstrider det hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

Gör inte era hem till gravar och gör inte min grav till en plats som besöks regelbundet. Be för min hyllning, för er bön når mig var ni än är.”

Denna handling är orsaken till att mycken Sunnah och överflödiga förträffligheter rinner ut i sanden, nämligen erinran och åkallan efter bönerna. Istället skyndar de till denna innovation. Må Allâh därför benåda personen som sade:

”Ingen innovation hittas på utan att motsvarande Sunnah dör.”

9 Dessa två palmer är fullkomligt onödiga. De är bara till för att utsmycka och sätta folk på prövning. Till sist togs de bort – och lov och pris tillkommer Allâh.

10 Den aktuella hadîthen är svag och utgör inget bevis. Jag har visat dess brister i ”as-Silsilah adh-Dha´îfah” (364). Det är inte tillåtet att handla utmed den eftersom den består av en lagstiftning. Dessutom besväras många vallfärdare till följd av att de tror att den är autentisk och bekräftad. Måhända missar de någon bön däri varpå de hamnar i svårigheter som Allâh egentligen har förskonat dem från.

En förträfflig man har utgått ifrån att Ibn Hibbân har verifierat en av dess okända återberättare och följaktligen stärkt hadîthen. Denna verifiering tar de lärda inom kritik och beröm dock inget hänsyn till. En av dem är den förträfflige och antydde mannen själv, vilket han förklarade uttryckligen i sin avvisning av al-Ghumârî i den indiska tidskriften ”al-Djâmi´ah as-Salafiyyah”. Referera till Shaykh ´Abdul-´Azîz ar-Rabî´âns bok vari han avvisar honom. Där har han gjort väl, gagnat och visat svagheten och paradoxen i hans åsikt när han stärkte den.