13. Ibrâhîms visa kall till islam

Profeterna kallade till Tawhîd, ledde till sanningen och varnade för falskhet och avguderi. De var de kunnigaste och klokaste människorna. En fysisk förändring från deras sida skulle alltså inledas med likvidering av avguderi och villfarelse. Det var just så den ömme, förnuftige, heroiske och modige Ibrâhîm skulle göra. Han (ta´âlâ) sade:

وَلَقَدْ آتَيْنَا إِبْرَاهِيمَ رُشْدَهُ مِن قَبْلُ وَكُنَّا بِه عَالِمِينَ إِذْ قَالَ لِأَبِيهِ وَقَوْمِهِ مَا هَذِهِ التَّمَاثِيلُ الَّتِي أَنتُمْ لَهَا عَاكِفُونَ قَالُوا وَجَدْنَا آبَاءنَا لَهَا عَابِدِينَ قَالَ لَقَدْ كُنتُمْ أَنتُمْ وَآبَاؤُكُمْ فِي ضَلَالٍ مُّبِينٍ قَالُوا أَجِئْتَنَا بِالْحَقِّ أَمْ أَنتَ مِنَ اللَّاعِبِينَ قَالَ بَل رَّبُّكُمْ رَبُّ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ الَّذِي فَطَرَهُنَّ وَأَنَا عَلَى ذَلِكُم مِّنَ الشَّاهِدِينَ وَتَاللَّهِ لَأَكِيدَنَّ أَصْنَامَكُم بَعْدَ أَن تُوَلُّوا مُدْبِرِينَ فَجَعَلَهُمْ جُذَاذًا إِلَّا كَبِيرًا لَّهُمْ لَعَلَّهُمْ إِلَيْهِ يَرْجِعُونَ قَالُوا مَن فَعَلَ هَذَا بِآلِهَتِنَا إِنَّهُ لَمِنَ الظَّالِمِينَ قَالُوا سَمِعْنَا فَتًى يَذْكُرُهُمْ يُقَالُ لَهُ إِبْرَاهِيمُ قَالُوا فَأْتُوا بِهِ عَلَى أَعْيُنِ النَّاسِ لَعَلَّهُمْ يَشْهَدُونَ قَالُوا أَأَنتَ فَعَلْتَ هَذَا بِآلِهَتِنَا يَا إِبْرَاهِيمُ قَالَ بَلْ فَعَلَهُ كَبِيرُهُمْ هَذَا فَاسْأَلُوهُمْ إِن كَانُوا يَنطِقُونَ فَرَجَعُوا إِلَى أَنفُسِهِمْ فَقَالُوا إِنَّكُمْ أَنتُمُ الظَّالِمُونَ ثُمَّ نُكِسُوا عَلَى رُؤُوسِهِمْ لَقَدْ عَلِمْتَ مَا هَؤُلَاء يَنطِقُونَ قَالَ أَفَتَعْبُدُونَ مِن دُونِ اللَّهِ مَا لَا يَنفَعُكُمْ شَيْئًا وَلَا يَضُرُّكُمْ أُفٍّ لَّكُمْ وَلِمَا تَعْبُدُونَ مِن دُونِ اللَّهِ أَفَلَا تَعْقِلُونَ قَالُوا حَرِّقُوهُ وَانصُرُوا آلِهَتَكُمْ إِن كُنتُمْ فَاعِلِينَ قُلْنَا يَا نَارُ كُونِي بَرْدًا وَسَلَامًا عَلَى إِبْرَاهِيمَ وَأَرَادُوا بِهِ كَيْدًا فَجَعَلْنَاهُمُ الْأَخْسَرِينَ

”REDAN i hans ungdom gav Vi Ibrâhîm kunskap om den rätta vägen och ett rättrådigt handlande; Vi kände till honom. Till sin fader och sitt folk sade han: ”Vad föreställer dessa statyer som ni dyrkar med en sådan hängivenhet?” De svarade: ”Vi såg våra fäder dyrka dem.” Han sade: ”Det är tydligt att ni och era fäder helt har gått vilse.” De sade: ”Säger du detta på fullt allvar, eller vill du skämta?” Han svarade: ”Er Herre är himlarnas och jordens Herre, Han som har skapat dem, och jag är en av dem som vittnar om detta.” Jag skall vid Allâh sannerligen ta itu med era avgudar så snart ni vänder ryggen till!” Och så slog han dem i stycken, alla utom den förnämste av dem, så att de skulle kunna vända sig till honom. De sade: ”Vem har gjort detta mot våra gudar? Han har begått en svår orätt!” De sade: ”Vi hörde en ung man tala om dem; hans namn är Ibrâhîm.” De sade: ”För hit honom inför allt folket, så att de kan bevittna!” De sade: ”Har du, Ibrâhîm, gjort detta mot våra gudar?” Han svarade: ”Nej, det var denne, den förnämste av dem, som gjorde det. Men fråga dem ni, om det är så att de kan tala.” Då återgick de till att diskutera inbördes och sade: ”Det är ni som har gjort orätt!” Men så svängde de om: ”Du vet mycket väl att dessa inte kan tala!” Han sade: ”Dyrkar ni alltså i stället för Allâh det som varken kan gagna eller skada er? Skam över er och det som ni dyrkar i Allâhs ställe! Vill ni inte använda ert förstånd?” De ropade: ”Låt oss bränna honom och hämnas gudarna, om ni måste göra något!” Vi befallde elden: ”Bli svalka och säkerhet för Ibrâhîm!” De försökte snärja Ibrâhîm med list, men Vi lät dem stå som förlorare.”1

Allâh försåg Ibrâhîm med sunt förnuft då Han visste att han var berättigad. Den vise och förnuftige profeten möttes av osunda dogmer och myndigheter. Han upplevde ett folk med nedrigt och villfaret tänk. Ett folk som dyrkade statyer av trä och sten och himlakroppar. Ett folk som styrdes av en osund myndighet med en gudaförklarad tyrann i spetsen.

Varifrån skulle han inleda korrigeringen? Skulle han börja med att angripa makthavaren som bortom alla tvivel dömde med hedniska lagar istället för Allâhs föreskrift? Öppet hävdade han sig i det gudomliga herraväldet och rätten till lagstiftning. Men så berättar Qur’ânen att denne förnuftige profet och profeternas ledare inledde med att korrigera dogmen. Han kallade alltså till att Allâh allena dyrkas och bekämpade och utrotade avguderi och allt vad det innebär. Med slående bevis och klara belägg krossade han dem och avväpnade dem på alla argument. Slutligen fick han dem att bekänna orättvisa, villfarelse och blind fanatism till förfäderna:

وَجَدْنَا آبَاءنَا لَهَا عَابِدِينَ

”Vi såg våra fäder dyrka dem.”

Då Ibrâhîm insåg deras drift och omedgörlighet bestämde han sig för att smida en plan för att slå sönder deras gudar. Kraftigt, modigt och tappert verkställde han sin plan. Den heroiska handlingen vände både stat och folk mot honom varvid han fick ställas inför rätta inför en offentlig domstol2. De sade:

أَأَنتَ فَعَلْتَ هَذَا بِآلِهَتِنَا يَا إِبْرَاهِيم

”Har du, Ibrâhîm, gjort detta mot våra gudar?”

Sarkastiskt och gäckande svarade han:

بَلْ فَعَلَهُ كَبِيرُهُمْ هَذَا فَاسْأَلُوهُمْ إِن كَانُوا يَنطِقُونَ

”Nej, det var denne, den förnämste av dem, som gjorde det. Men fråga dem ni, om det är så att de kan tala.”

Hans sarkastiska svar landade som ett våldsamt kometregn över deras galna huvuden:

فَرَجَعُوا إِلَى أَنفُسِهِمْ فَقَالُوا إِنَّكُمْ أَنتُمُ الظَّالِمُونَ ثُمَّ نُكِسُوا عَلَى رُؤُوسِهِمْ لَقَدْ عَلِمْتَ مَا هَؤُلَاء يَنطِقُونَ

”Då återgick de till att diskutera inbördes och sade: ”Det är ni som har gjort orätt!” Men så svängde de om: ”Du vet mycket väl att dessa inte kan tala!”

Då han berövat dem på argument tog de sin tillflykt till våld, en tillflykt alla argumentlösa brukar oavsett tid och plats:

حَرِّقُوهُ وَانصُرُوا آلِهَتَكُمْ إِن كُنتُمْ فَاعِلِينَ

”Låt oss bränna honom och hämnas gudarna, om ni måste göra något!”

Men Allâh räddade Sin förtrogne Ibrâhîm och avvärjde hädarnas list:

قُلْنَا يَا نَارُ كُونِي بَرْدًا وَسَلَامًا عَلَى إِبْرَاهِيمَ وَأَرَادُوا بِهِ كَيْدًا فَجَعَلْنَاهُمُ الْأَخْسَرِينَ

”Vi befallde elden: ”Bli svalka och säkerhet för Ibrâhîm!” De försökte snärja Ibrâhîm med list, men Vi lät dem stå som förlorare.”

Ibrâhîms räddning var ett av Allâhs största tecken på hans profetskap, ärlighet och hans monoteistiska och anti-polyteistiska budskaps trovärdighet. Allâh belönade Ibrâhîm (´alayhis-salâm) för detta visa kall och hans kamp och slående uppoffring:

وَنَجَّيْنَاهُ وَلُوطًا إِلَى الْأَرْضِ الَّتِي بَارَكْنَا فِيهَا لِلْعَالَمِينَ وَوَهَبْنَا لَهُ إِسْحَقَ وَيَعْقُوبَ نَافِلَةً وَكُلًّا جَعَلْنَا صَالِحِينَ وَجَعَلْنَاهُمْ أَئِمَّةً يَهْدُونَ بِأَمْرِنَا وَأَوْحَيْنَا إِلَيْهِمْ فِعْلَ الْخَيْرَاتِ وَإِقَامَ الصَّلَاةِ وَإِيتَاء الزَّكَاةِ وَكَانُوا لَنَا عَابِدِينَ

”Vi räddade honom och Lût till det land som Vi har välsignat för alla folk. Och som ännu en gåva av Vår nåd skänkte Vi honom Ishâq och Ya´qûb och Vi gjorde dem alla till rättsinniga människor; och gjorde dem till ledare som ledde enligt Våra befallningar, och Vi intalade dem att göra gott och att regelbundet förrätta bönen och att betala allmosa. Och de ägnade Oss hela sin dyrkan.”3

121:51-70

2De heroiska handlingarna och det visa kallet till Tawhîd och bekämpning av avguderi bagatelliseras av många kallare idag.

al-Fawzân sade:

”Ty de anser att kallet skall inledas med korrigering av styre och myndigheter och inte av dogm. Utifrån det resonemanget förfelade Ibrâhîm och alla andra profeter.”

321:71-73