13. Historian om Nûh i Tora och Qur’ânen

Exempel på det är berättelsen om Nûh (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). De fastslår bestämt att Qur’ânen har tagit den historian från Tora. Den uppenbarades dock i Makkah som inte hade en enda jude på den tiden. De skriv- och läskunniga var oerhört få och det fanns ingen fientlighet mellan dem och profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kunde varken läsa eller skriva. Hans fiender hade honom under uppsikt. Om de såg en läskunnig person komma till honom eller honom komma till en läskunnig person, förtalade de honom. Historian om Nûh som skildras i Tora är detaljerad och beskriver arkens längd, bredd och höjd. Ateisterna har utnyttjat den skildringen för att förtala Tora. De säger att en ark i den bemärkelsen klarar inte av att flyta en minut på havet. De klarar dock inte av att säga något om samma berättelse i Qur’ânen.

Likaså har de utnyttjat Toras beskrivning av jorden och geografin för att förtala dess äkthet. De har dock inte hittat något i Qur’ânen som främjar deras syfte.

Den som läser historian om Nûh i Qur’ânen och den i Tora ser en kolossal skillnad mellan dem båda. Sättet i Qur’ânen är gudomligt och attraktivt och består av lärdomar, varningar och glada budskap. Det är så långt borta från det mänskliga sättet det bara kan vara. Sättet i Tora är rena motsatsen.

Och om de inte kan hitta något spår i Tora, Evangeliet eller Talmud, som exempelvis historian om Luqmân, säger de att historian är en arabisk legend och myt. Samtidigt skriver de med gyllene bokstäver på Tora och Evangeliet ”Bibeln”. Det biter dock inte på kyrkans fiender. De kritiserar hårt judarnas och nasaréernas skrifter.