13. Fjärde bevisningen för att den som inte ber inte är otrogen

Den femte kategorin: Bevis som är inskränkta av tillstånd som ursäktar den uteblivna bönen. Exempel på en sådan hadîth är den som rapporteras av Ibn Mâdjah via Hudhayfah bin al-Yamân (radhiya Allâhu ´anh) som berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Islam kommer att tvina bort liksom mönstren på ett tyg till dess att varken fastan, bönen, andakten eller välgörenheten kommer att kännas. Allâhs (´azza wa djall) skrift kommer att lyftas upp en natt och inte ens en vers kommer att förbli på jorden. Grupper av människor skall förbli. Gamla män och kvinnor skall säga: ”Vi upplevde att våra fäder sade ‘det finns ingen sann gud utom Allâh’ och vi säger samma sak.” Silah sade: ”Vad gagnar ‘det finns ingen sann gud utom Allâh’ dem om de varken känner bönen, fastan, andakten eller välgörenheten?” Hudhayfah vände sig bort från honom varpå han upprepade frågan tre gånger. Efter den tredje gången vände sig Hudhayfah mot honom och sade: ”Silah! Det räddar dem från Elden!” Han sade det tre gånger.”1

De som skall undkomma Elden tack vare trosbekännelsen kommer att vara ursäktade för att inte ha praktiserat islams föreskrifter på grund av okunnighet om dem. De kommer att göra det de klarar av. Deras tillstånd påminner om dem som dog innan föreskrifterna ålades eller innan de hann praktisera dem. Exempel på en sådan person är han som dör direkt efter att ha uttalat trosbekännelsen eller konverterar till islam i ett otroget land och dör innan han får reda på föreskrifterna.

Sammanfattningsvis kan den här åsiktens bevisning inte rubba bevisningen som brukas av dem som säger att den som inte ber är otrogen. De som inte anser att han är otrogen använder sig av bevisningar som antingen är svaga och otydliga, bevisningar som inte utgör något bevis över huvud taget, allmänna bevis som är inskränkta på så vis att de inte kan inkludera avsaknaden av bönen, bevis som är inskränkta av tillstånd som ursäktar den uteblivna bönen eller också allmänna bevis som specificeras av hadîtherna som bevisar att den som inte ber är otrogen.

1Ibn Mâdjah (4121) och al-Hâkim (4/473). Autentisk enligt al-Hâkim och al-Albânî i ”Sahîh Sunan Ibn Mâdjah” (3/326).