13. Få dina föräldrar att skratta och glädjas

´Allâmah Zayd bin Muhammad al-Madkhalî (d. 1435)

´Awn-ul-Ahad as-Samad Sharh al-Adab al-Mufrad (1/22-24)

al-Bukhârî (rahimahullâh) sade:

13 – Abû Nu´aym berättade för oss: Sufyân berättade för oss, från ´Atâ’ bin as-Sâ’ib, från sin fader, från ´Abdullâh bin ´Amr som sade:

“Efter att en man hade lämnat sina föräldrar gråtande, kom han till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för att lova honom trohetslöftet om utvandring. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: “Återvänd till dem och få dem att skratta liksom du fick dem att gråta.”1

FÖRKLARING

Hadîthen bevisar hur starka känslor föräldern har för sitt barn och att föräldrar alltid är rädda om sina barn. Föräldrarna påverkas negativt för minsta lilla sak som drabbar barnet. Det är typiskt för människan. Faktum är att denna nåd och barmhärtighet kan bevittnas bland alla avlande skapelser, även djur. Vi har redan nämnt att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Allâh har hundra nåder. Han har sänt ned en nåd till jordens befolkning som de åtnjuter sinsemellan. Till och med djuret lyfter på sin klöv för att inte trampa på sin unge.”

Vad ska då sägas om den förnuftiga människan som besitter den bästa skepnaden och ett förstående hjärta? Helt klart besitter hon en högre position:

وَلَقَدْ كَرَّمْنَا بَنِي آدَمَ

“VI HAR sannerligen visat Âdams söner stor heder.”2

لَقَدْ خَلَقْنَا الْإِنسَانَ فِي أَحْسَنِ تَقْوِيمٍ

“Vi har sannerligen skapat människan i den bästa skepnad.”3

Därefter är människan antingen tacksam eller också otacksam. Må de tacksamma få paradiset och långt bort med de otacksamma!

Hadîthen bevisar också att föräldrarnas rätt ska efterlevas omedelbart utan någon som helst sinkning.

Den bevisar också att Allâh stryker synder med goda handlingar. Han (ta´âlâ) sade:

إِنَّ الْحَسَنَاتِ يُذْهِبْنَ السَّيِّئَاتِ

“De goda handlingarna driver bort de dåliga.”4

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Frukta Allâh var du än är. Efter en dålig handling skall du göra en god handling som stryker bort den. Och behandla människorna med en fin karaktär.”

Det är vad profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord anvisar när han sade:

“Återvänd till dem och få dem att skratta liksom du fick dem att gråta.”

Dessutom bevisar hadîthen att tillgivenhet till föräldrarna är bättre och väger tyngre än kamp för Allâhs sak och utvandring.

Utvandring innebär flytt från ett land till ett annat. I begynnelsen skedde utvandringen från ett otroget land till ett annat otroget land. Det andra landet var det kristna Abessinien som styrdes av en kung som inte behandlade någon orättvist. Då Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare besvärades av Qurayshs hedningar och andra otrogna, utvandrade vissa av dem till Abessinien. Utvandring sker också från ett otroget land till ett muslimskt land. Eftersom Makkah en gång i tiden var en otrogen stad, befallde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sina följeslagare att utvandra till Madînah. Den som ville kunde därmed utvandra från Makkah och andra platser till Madînah för att sluta sig till islams sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och studera islamiska domar, praktisera dem och sträva för Allâhs sak tillsammans med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Därefter har domen för utvandring från otroget land till muslimskt land kvarstått. Domen är alltså inte avskaffad utan måste efterlevas. Allâh (tabârak wa ta´âlâ) fördömer den förmögne muslimen som lever kvar i ett otroget land:

إِنَّ الَّذِينَ تَوَفَّاهُمُ الْمَلآئِكَةُ ظَالِمِي أَنْفُسِهِمْ قَالُواْ فِيمَ كُنتُمْ قَالُواْ كُنَّا مُسْتَضْعَفِينَ فِي الأَرْضِ قَالْوَاْ أَلَمْ تَكُنْ أَرْضُ اللّهِ وَاسِعَةً فَتُهَاجِرُواْ فِيهَا فَأُوْلَئِكَ مَأْوَاهُمْ جَهَنَّمُ وَسَاءتْ مَصِيرًا إِلاَّ الْمُسْتَضْعَفِينَ مِنَ الرِّجَالِ وَالنِّسَاء وَالْوِلْدَانِ لاَ يَسْتَطِيعُونَ حِيلَةً وَلاَ يَهْتَدُونَ سَبِيلاً فَأُوْلَئِكَ عَسَى اللّهُ أَن يَعْفُوَ عَنْهُمْ وَكَانَ اللّهُ عَفُوًّا غَفُورًا

När änglarna samlar in dem som ännu i dödsögonblicket begår orätt mot sig själva, skall de fråga: ”Hur var er belägenhet?” Och då de svarar: ”På jorden var vi svaga och förtryckta”, skall de säga: ”Var inte Allâhs jord vid nog så att ni kunde utvandra till den?” Helvetet skall bli dessas sista hemvist – ett i sanning eländigt slut!” Till dem skall inte räknas de svaga och förtryckta – män, kvinnor och barn – som inte kunde bryta upp och som var osäkra om vägen; för dem finns hoppet om Allâhs förlåtelse – Allâh utplånar och förlåter mycken synd.”5

De enda som undkommer synd är svaga män, kvinnor och barn. I övrigt gäller domen ehuru det handlar om en persons och hans fäders födelseort. När Allâh begåvar en människa med islam måste hon lämna det otrogna landet för ett muslimskt dito så att hon kan dyrka Allâh i lugn och ro och dömas av islamiska lagar istället för sekulära lagar.

Hadîthen vill understryka att föräldrars måste lydas och att lydnad och tillgivenhet till föräldrar är bättre än utvandring och kamp. Ty kamp är antingen bara obligatorisk för vissa eller också enkom rekommenderad, medan alla måste vara tillgivna till sina föräldrar. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) godtog inte utvandringen från mannen som hade utvandrat till honom och lämnat sina föräldrar gråtande; han befallde honom att återvända till dem och visa dem tillgivenhet för att få dem att skratta och glädjas. Det bevisar föräldrarnas väldiga rätt och att tillgivenhet till dem hör till de bästa handlingarna och dyrkan; den är till och med bättre än kamp och utvandring. Däremot ska föräldrarna inte lydas inom sådant som innebär olydnad mot Allâh (´azza wa djall). Det är inte tillåtet att synda för att behaga någon skapelse, vare sig det handlar om ens föräldrar eller någon annan. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Lydnad sker endast i det som är tillåtet.”

“Man lyder inte en skapelse i det som innebär olydnad mot Skaparen.”

Oavsett vilken skapelse det gäller, kommer lydnad till Allâh först.

1Autentisk.

217:70

395:4

411:114

54:97-99