Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 139-140

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

104 – Vi beskyller ingen som ber mot Qiblah för otro till följd av en synd så länge han inte förlovar den.

FÖRKLARING

Det vill säga så länge synden inte är otro eller avguderi som utesluter utövaren ur religionen. Annars beskyller vi inte en muslim för otro till följd av en synd. Vi anser att han är troende, men att hans tro är nedsatt och att han riskerar att straffas. Sådär lyder muslimens dogm. Men skulle han därtill förlova sin synd, hädar han. Den som förlovar sådant som Allâh har förbjudit, såsom ränta, alkoholmissbruk, ätning av självdött eller griskött, eller otukt, hädar Allâh. Detsamma gäller den som förbjuder sådant som Allâh har förlovat:

اتَّخَذُواْ أَحْبَارَهُمْ وَرُهْبَانَهُمْ أَرْبَابًا مِّن دُونِ اللّهِ وَالْمَسِيحَ ابْنَ مَرْيَمَ

”De har tagit sina rabbiner och klosterbröder till herrar och beskyddare i Allâhs ställe, och Messias, Maryams son.”1

´Adî bin Hâtim berättade att han hörde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) läsa den versen och sade:

”Vi dyrkade inte dem.” Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade: ”Förbjöd de inte det Allâh hade förlovat varpå ni också förbjöd det, och förlovade de inte det Allâh hade förbjudit varpå ni också förlovade det?” Han svarade: ”Jo.” Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Så dyrkades de.”2

Den som syndar och erkänner att han syndar, hädar inte, hur stor synden än är så länge den inte är avguderi eller otro. En sådan person är som sagt troende med en nedsatt tro alternativt syndare med sin synd, troende med sin tro. Författaren sade:

”… så länge han inte förlovar den.”

Det regeln är inte obegränsad. Den som exempelvis avsiktligt låter bli att be är otrogen. Det bevisas i Qur’ânen och Sunnah.