Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 131-132

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

98 – Vi kallar dem som ber mot vår böneriktning för ”muslimer” och ”troende”, förutsatt att de erkänner det profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förkunnade och bekräftar allt han underrättade.

FÖRKLARING

Detta hör till dogmen. Den som uttalar trosbekännelsen och efterlever den är muslim om han så skulle synda och göra stora synder. Det vill säga så länge synderna inte är avguderi. En sådan muslim har en nedsatt islam och tro och betraktas som syndare. Han ska dock inte beskyllas för otro så länge synden inte är avguderi. Det är Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm. De beskyller inte syndare för otro så länge synden inte är avguderi. Däremot reducerar synden personens tro utan att han utesluts ur religionen.

Khawâridj tycker annorlunda. De beskyller stora syndare för otro och utesluter dem ur religionen. Därtill anser de att dessa ska förbli i helvetet.

Mu´tazilah tycker också annorlunda. Visserligen utesluter även de stora syndare ur islam, men de inkluderar inte dem till otro. Istället menar de att de befinner sig i en fas mellan islam och otro. När en sådan person dör i det syndiga tillståndet, tror Mu´tazilah liksom Khawâridj, att han kommer att förbli i helvetet.

Också Murdji’ah tycker annorlunda. Enligt Murdji’ah skadas inte tron av synder. De anser att den som bekräftar Allâh (´azza wa djall) är troende oavsett vad han gör – om han så skulle utelämna alla islams pelare. I deras ögon är det viktigast att bekräfta och tro. Vad handlingar beträffar, får de tron varken att stiga eller sjunka därför att handlingar inte utgör tron. Så länge en person bekräftar, anser de att han är en fullkomlig troende. Så lyder Murdji’ahs dogm som är en klar villfarelse.