12. Vem föredrar tillfällig lycka framför evig lycka?

Imâm Shams-ud-Dîn Muhammad bin Abî Bakr bin Qayyim-il-Djawziyyah (d. 751)

Risâlah Ibn-il-Qayyim ilâ Ahad Ikhwânih. s. 30-32

Var är då det reson som prioriterar påskyndad, kaotisk och grumlig njutning, som påminner om högst förvirrande drömmar vari drömmaren njuter, framför den största njutningen och den största lyckan och glädjen som aldrig upphör eller avtar? Vilket reson säljer den sistnämnda för en tillfällig, avtagande och fullt smärtsam njutning som bara uppnås smärtsamt och slutar smärtsamt? Om den kloke bara hade jämfört dess njutning med dess smärta och dess fördel med dess nackdel, hade han skämts för sig själv och sitt reson. Vad ska man då säga om han därtill eftersträvar den och slösar sin tid för att uppnå den? Vad ska man då säga om han prioriterar den framför sådant ett öga aldrig har sett, ett öra aldrig har hört och ett människohjärta aldrig har anat?

Han (subhânah) har köpt de troendes liv av dem. Deras pris är paradiset. Kontraktet verkställdes via Hans förtrogna Sändebud och Hans bästa skapelse (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Varans köpare är himlarnas och jordarnas Herre. Dess pris är njutningen av att titta på Hans ädla ansikte och lyssna till Hans tal i Hans boning. Kontraktet är verkställt av Hans Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Hur tillkommer det en klok människa att slarva bort den, negligera den och sälja den för en slant i ett upphörande, avtagande och ebbande liv? Är inte det den största orättvisan? Denna enorma orättvisa uppenbaras först den Dag då vinnarna och förlorarna byter plats – när de gudsfruktigas vågskål överväger de osanningsenligas vågskål.