12. Profeter revolterade inte mot myndigheter

Ibrâhîm utförde sin plikt på bästa möjliga sätt. Han lade fram bevisen för sin fader, sitt folk, myndigheterna och medborgarna. Då han såg att de vidhöll avguderi och otro, falskhet och villfarelse, beslöt han sig för att fördöma ondskan fysiskt och kraftfullt. Men varifrån skulle förändringen ske? Vilket tillvägagångssätt var det visaste för att förändra mörkret som präglade hans samfund? Skulle han angripa staten som var källan till ondska och fördärv, avguderi och otro? Dess ledare gjorde ju ihärdigt anspråk på det gudomliga herraväldet. Varför planerade han inte en revolt för att störta den otrogna myndigheten och dess makthavare som hävdade gudomlighet? Med det gjort kunde han utrota all sorts fördärv och avguderi och utropa en gudomlig stat med sig själv som statshuvud.

Nej, något sådant skulle profeterna aldrig få för sig. De var för nobla för att tillämpa sådana sätt, för ädla för att ha sådana tänk. Sådär tänker ju bara förtryckare, ignoranter, syndare och jordiska eftersträvare.