12. Oenighet är ingen nåd

Det skrev jag för tio år sedan i förordet till boken. Numera inser vi att den hade en positiv påverkan bland de troende ungdomarna då de har vägletts till att grunda sin religion och dyrkan på islams rena källor; Qur’ânen och Sunnah. Allt fler ungdomar har börjat praktisera Sunnah och dyrka utmed den, något som de har blivit kända för. Dock har jag sett att vissa av dem förhåller sig passivt när det kommer till att efterleva den. Inte för att de betvivlar dess plikt, utan på grund av tvivel som de hör av efteraparna. Därför vill jag ta upp dem för att avvisa dem så att de kan börja praktisera Sunnah med alla andra som gör det och därmed – med Allâhs tillstånd – tillhöra den räddade gruppen.

Det första tvivlet: Vissa säger att det är tvivelsutan obligatoriskt att referera vår religions frågor till profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vägledning, framför allt när det handlar om ren dyrkan som inte accepterar några egna åsikter och slutsatser, liksom bönen, då dyrkan måste baseras på Qur’ânen och Sunnah. Dock hör vi inga efterhärmande lärda befalla det. Vi ser att de faktiskt godkänner meningsskiljaktigheter och menar att det är underlättande för samfundet. Deras argument är hadîthen:

”Mitt samfunds oenighet är en nåd.”

Det verkar som att hadîthen går emot metodiken som du kallar till och har baserat den här boken och andra böcker på. Vad säger du om denna hadîth?

För det första är hadîthen inte autentisk. Den är falsk och grundlös. ´Allâmah as-Subkî sade:

”Jag har vare sig hittat en autentisk, svag eller ens påhittad berättarkedja till den.”

Dock har följande rapporterats:

”Mina följeslagares oenighet är en nåd för er.”

och:

”Mina följeslagare är som stjärnor; vem ni än följer av dem vägleds ni.”

Ingen av dem är autentisk. Den första är mycket svag, vilket jag har granskat i ”Silsilat-ul-Ahâdîth adh-Dha´îfah”1.

För det andra går den svaga hadîthen emot den givmilda Qur’ânen som förbjuder religiös meningsskiljaktighet och påbjuder religiös enighet. Exempelvis sade Allâh (ta´âlâ):

وَأَطِيعُواْ اللّهَ وَرَسُولَهُ وَلاَ تَنَازَعُواْ فَتَفْشَلُواْ وَتَذْهَبَ رِيحُكُمْ وَاصْبِرُواْ إِنَّ اللّهَ مَعَ الصَّابِرِينَ

”Och lyd Allâh och Hans sändebud och undvik tvister och osämja; de skulle komma ert mod att sjunka och er trosvisshet att försvagas. Och håll stånd! Allâh är med de uthålliga.”2

وَلَا تَكُونُوا مِنَ الْمُشْرِكِينَمِنَ الَّذِينَ فَرَّقُوا دِينَهُمْ وَكَانُوا شِيَعًا كُلُّ حِزْبٍ بِمَا لَدَيْهِمْ فَرِحُونَ

”… och följ inte avgudadyrkarna; inte heller dem som har splittrats i sekter, där var grupp gläds åt sina [särdrag].”3

وَلاَ يَزَالُونَ مُخْتَلِفِينَ إِلاَّ مَن رَّحِمَ رَبُّكَ

”Men de fortsätter att föra fram motstridiga åsikter, utom de hos vilka din Herres nåd fått verka.”4

De som benådas av din Herre är inte oeniga; bara falskhetens folk är oeniga. Hur kan då meningsskiljaktighet vara en nåd? Det bekräftar att hadîthen inte är autentisk, varken sett till berättarkedjan eller innehållet5. Med det sagt klargörs det att den inte får användas för att inte praktisera Qur’ânen och Sunnah, vilket imamerna har befallt.

1Silsilat-ul-Ahâdîth adh-Dha´îfah (58, 59 och 61).

28:46

330:31-32

411:118-119

5Den som vill veta mer får hänvisa till den föregående källan.