12. Meningen med vår existens

Allâh (subhânah) klargjorde meningen med skapandet av djinner och människor. Han skapade dem för ett enda ändamål; dyrkan. Därför inskränkte Han anledningen och sade:

وَمَا خَلَقْتُ الْجِنَّ وَالْإِنسَ إِلَّا لِيَعْبُدُونِ

”Jag har skapat djinnerna och människorna enbart för att de skall dyrka Mig.”

Djinner och människor existerar alltså bara för att dyrka Honom. Dyrkan av Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) är nämligen meningen med skapelsens existens. Han skapade djinnerna och människorna för att de skall dyrka Honom och Han skapade allting för deras välfärd. Allâh har underlättat hela skapelsen för dem så att de kan bruka den när de dyrkar Honom (subhânahu wa ta´âlâ). Allâhs (ta´âlâ) ord:

لِيَعْبُدُونِ

”… för att de skall dyrka Mig.”

betyder att de skall dyrka enbart Honom.

Men trots att Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) har skapat dem för att dyrka Honom väljer vissa att inte göra det. Att Han har skapat dem för det ändamålet betyder nödvändigtvis inte att alla kommer att göra det. De Han vill vägleda dyrkar Honom och de Han vill vilseleda hädar Honom. Således betyder versen:

لِيَعْبُدُونِ

”… för att de skall dyrka Mig.”

för att Han skall påbjuda dem att dyrka Honom. Eller också för att Han skall påbjuda dem och förbjuda dem. Han (ta´âlâ) sade:

أَيَحْسَبُ الْإِنسَانُ أَن يُتْرَكَ سُدًى

”TROR människan att hon skall lämnas i fred att göra som hon vill?”1

Det vill säga utan påbud och förbud. I och med att Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) har skapat djinnerna och människorna för att dyrka Honom, betyder det att dyrkan och Tawhîd är grunden och fundamentet.

175:36