12. Inget i Qur’ânen är oklart för alla
Shaykh Sâlih bin ´Abdil-´Azîz Âlush-Shaykh
Sharh Lum´at-il-I´tiqâd, s. 27-28
Alltså är vissa delar däri klara och tydliga medan andra är mindre klara och tydliga. Även om det är mindre klart för dig finns det alltid någon i samfundet som kan betydelsen. Ty Qur’ânen har uppenbarats på klar arabiska. Således valde vissa imamer från Salaf att läsa versen som:
وَمَا يَعْلَمُ تَأْوِيلَهُ إِلاَّ اللّهُ وَالرَّاسِخُونَ فِي الْعِلْمِ
“… dess innersta mening känner ingen utom Allâh och de vilkas kunskap är fast och djupt rotad…”
Det vill säga att även de vilkas kunskap är fast och djupt rotad vet dess innersta mening. Det vill säga dess förklaring. Det finns alltid någon i samfundet som har kunskap om den betydelsen. Argumentet står ju i Qur’ânen och Qur’ânen är på klar arabiska. Den som förstår det språket förstår också betydelsen. Det finns inte en enda Qur’ân-vers som ingen i samfundet har kunskap om dess betydelse. Den som säger annorlunda tillhör dem som förespråkar att Qur’ânen innehåller okända betydelser, inklusive för profeten och Djibrîl (sallâ Allâhu ´alayhimâ wa sallam). Den läran är ytterst vilsen, varför imamer, däribland Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh), sade att Mufawwidhah är värre än tolkarna1.
Mufawwidhah består av två typer:
1 – De som anförtror Allâh kunskap om beskaffenheten. Dessa är Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah.
2 – De som anförtror Allâh kunskap om betydelsen. Det är dem Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) åsyftade när han sade att de är värre än tolkarna. När Mufawwidhah nämns i oreserverad bemärkelse, åsyftar de dem som anförtror Allâh kunskap om betydelsen. Mufawwidhah är värre än tolkarna eftersom de säger att Qur’ânens betydelser är okända medan tolkarna säger att de är kända ehuru inte ordagranna. Alltså är tolkarna bättre än Mufawwidhah, ty tolkaren dementerar inte att Qur’ânen är på en klar arabiska. Det gör däremot Mufawwidhah. De säger att de, inklusive profeten och Djibrîl (sallâ Allâhu ´alayhimâ wa sallam), inte vet vad den betyder.
Alltså, när något i Qur’ânen är oklart för dig, måste du betro dess formulering, framföra det ordagrant och erkänna det. Tolka inte. Spekulera inte i dess betydelse på ett sätt som avviker från dess bokstavstrohet eller från det som du vet om imamerna. Fråga därefter. När du får reda på vad ett namn eller en egenskap betyder, betror du både dess formulering och dess betydelse.
1Se “Dar’ Ta´ârudh-in-Naql” (1/205).