12. Himmelsfärden

[20] Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) erhåller det största tecknet på jorden och i himlen. Ingen annan människa har uppnått det. Om den förnuftige och insiktsfulle personen funderar över det, vet han att Allâh har begåvat honom med en ärorik position och ställning och förärat honom med den över alla andra människor. Detta tecken handlar om att han en natt flög ett riddjur till Jerusalem. Därefter togs han upp till himlarna vari han hälsade till änglarna och profeterna som han också ledde i bön. Han gick in i paradiset och han såg helvetet. Den natten ålades han de vardagliga bönerna och han såg sin Herre. Han kom Honom nära och Han talade med honom och hedrade honom. Han såg underverken och tecknen. Han närmade sig sin Herre till dess att han stod på två båglängders avstånd och ännu närmare. Allâh satte Sin hand mellan hans skuldror så att han fann dess kyla mellan sina bröst och han fick både de tidigare och de senare människornas kunskap. Han (´azza wa djall) sade:

وَمَا جَعَلْنَا الرُّؤيَا الَّتِي أَرَيْنَاكَ إِلاَّ فِتْنَةً لِّلنَّاسِ

”Vi har låtit dig se den syn som du fick se för att den skall bli en prövning för människorna.”1

Denna syn ägde rum i ett vaket tillstånd och var ingen dröm. Samma natt återvände han kroppsligt till Makkah. Han underrättade i Sin skrift att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) skall begåvas mer i nästa liv än i detta. Han sade:

وَلَسَوْفَ يُعْطِيكَ رَبُّكَ فَتَرْضَى

”Och din Herre skall skänka dig och du skall bli helt nöjd.”2

117:60

293:5