Publicerad: 2012-04-19
Författare: Shaykh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah (d. 728)
Källa: Madjmû´-ul-Fatâwâ (116/145)

Fråga 1: Är det bättre för den resande att fasta om han varken känner hunger, törst eller trötthet under sin resa?

Svar: Det råder samstämmighet bland muslimerna att den resande skall bryta fastan, även om han inte upplever några svårigheter. Det är bättre för honom att bryta fastan. Skulle han däremot fasta, anser majoriteten att hans fasta är tillåten medan andra anser att den är ogiltig.

Fråga 2: Det finns en imam i en moské som är Hanafî. Han sade till sin samling att han har en bok i vilken det står att om man inte avser fastan innan midnatt, eller efter, eller under tiden man äter frukost, anses ens fasta inte vara giltig. Stämmer detta?

Svar: Samtliga muslimer som anser att de är ålagda att fasta och tänker fasta Ramadhân, är ålagda att ha den avsikten. Om han t ex skulle veta att det är Ramadhân i morgon, måste han avse fastan. Fastan är i hjärtat. Var och en som vet att han vill göra något, måste först
avse det.

Däremot är det inte obligatoriskt att uttala avsikten. Detta råder det samstämmighet om bland muslimerna. Samtliga muslimer fastar med avsikt och deras fasta är otvetydigt korrekt – och Allâh vet bättre.

Fråga 3: Måste man avse fastan varje dag?

Svar: Var och en som vet att det är Ramadhân i morgon och tänker fasta den, har avsett sin fasta. Detta gäller oavsett om han har uttalat sin avsikt eller inte. Detta är samtliga muslimers handling. Alla avser de att fasta.

Fråga 4: Är det tillåtet att bryta fastan bara för att solen har gått ned?

Svar: Om hela solen har gått ned, skall den fastande bryta sin fasta utan att ta hänsyn till det röda skenet i horisonten. När hela solen är nere, uppstår det ett mörker i öster.

Fråga 5: Varje gång en person vill fasta, förlorar han medvetandet, tuggar fradga och faller ned på marken. Han förblir i detta tillstånd till dess att han förklaras vara galen.

Svar: Om fastan får honom att bli så här sjuk, får han låta bli att fasta och därefter ta igen de missade dagarna. Skulle han då alltid bli så här när
han fastar, anses han vara inkapabel till fastan. Då får han i stället dagligen ge mat till de fattiga – och Allâh vet bättre.

Fråga 6: Är det tillåtet för en havande kvinna att låta bli att fasta om hon fruktar för fostret?

Svar: Om kvinnan är havande och fruktar för sitt foster, får hon bryta fastan och i stället ta igen de missade dagarna och ge dagligen mat åt de fattiga – och Allâh vet bättre.

Fråga 7: En man bröt fastan avsiktligt och hade sedan samlag. Är han nu både ålagd att ta igen dagen och sona eller bara det förstnämnda?

Svar: Han är bara ålagd att ta igen dagen. Vad soningen beträffar, anser Mâlik, Ahmad och Abû Hanîfah att han är ålagd att sona. Det säger dock inte ash-Shâfi´î.

Fråga 8: En man hade samlag med sin fru under gryningen medan han trodde att det fortfarande var natt. Därefter märkte han att gryningen hade slagit in. Vad är han ålagd nu?

Svar: Det finns tre åsikter kring denna fråga:

1 – Han måste både ta igen dagen och sona. Detta är den kända åsikten i Ahmads rättsskola.

2 – Han är endast ålagd att ta igen dagen. Detta är Ahmads rättsskolas andra åsikt samt Abû Hanîfahs, ash-Shâfi´îs och Mâliks åsikt.

3 – Han är varken ålagd det ena eller det andra. Denna åsikt hade flera av Salaf. Några av dem var Sa´îd bin Djubayr, Mudjâhid, al-Hasan, Ishâq, Dâwûd [adh-Dhâhirî] och hans följeslagare (dvs. Dhâhiriyyah) och andra efterträdare. De sade:

”Den som äter och tror att gryningen inte har slagit in och sedan får reda på motsatsen, har inte brutit fastan.”

Detta är den korrektaste åsikten.

Fråga 9: Vad gäller om man kysser och kramar sin hustru och får försats?

Svar: Majoriteten anser att fastan är bruten.

Fråga 10: Vad anser ni om den som låter bli att fasta Ramadhân?

Svar: Om han inte fastar Ramadhân för att han anser det vara tillåtet att inte göra det och vet att det är förbjudet att inte göra det, är det  obligatoriskt att avrätta honom. Skulle han däremot låta bli att fasta utav lathet, skall han straffas i enlighet med vad makthavaren anser vara bäst. Han skall straffa honom med otuktsstraffet. Om han råkar vara okunnig i frågan, skall han först läras. Sedan skall han straffas med otuktsstraffet. Det hela refererar till det makthavaren anser vara bäst – och Allâh vet bättre.

Fråga 11: Är Nattfärdsnatten (Laylat-ul-Isrâ’) bättre än Ödets natt (Laylat-ul-Qadr)?

Svar: För profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var Nattfärdsnatten bättre medan Qadr-natten är bättre för samfundet. Det som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) blev skänkt under Himmelsfärdsnatten (Lalyat-ul-Mi´râdj) är fullkomligare än det han blev skänkt under Qadr-natten. Å andra sidan är samfundets gåva fullkomligare under Qadr-natten än under Himmelsfärdsnatten.

Fråga 12: Är de tio dagarna i Dhûl-Hidjdjah bättre än de tio sista dagarna i Ramadhân?

Svar: Dhûl-Hidjdjahs tio dagar är bättre än tio dagar i Ramadhân. Å andra sidan är de tio sista nätterna i Ramadhân bättre än de tio nätterna
i Dhûl-Hidjdjah. Ibn-ul-Qayyim sade:

”Om den förträffliga, förnuftiga människan funderar på detta svar, kommer han att finna det tillräckligt. Det finns inga handlingsdagar som  Allâh älskar mer än de tio dagarna i Dhûl-Hidjdjah. Däri finns ´Arafah-dagen, Nahr-dagen och Tarwiyah-dagen. Men vad de sista nätterna i Ramadhân beträffar, brukade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vara vaken under dem alla. Däri finns en natt som är bättre än tusen månader.”

Den som inte svarar med detta detaljerade svar, kommer inte att komma fram till rätt bevis.