12. En Da´wah som behagar alla

Jag träffade ett par ungdomar från al-Ikhwân al-Muslimûn. Jag såg hur de slog vakt om bönerna och visade allmän entusiasm för islam. Jag började berätta för dem om Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs metodik. Deras invändning var att den allmänne ledaren (Hasan al-Bannâ) varnar dem för sådant eftersom det splittrar muslimerna. De var fokuserade på att verkställa de förskrivna straffen (Hudûd) och att ett en islamisk regering skulle tillämpa Sharî´ah förr eller senare om det så skulle vara via anarki och bekämpning av makthavarna som de ansåg vara otrogna, orättvisa eller trotsiga syndare utmed sin förståelse av de ädla verserna:

وَمَن لَّمْ يَحْكُم بِمَا أَنزَلَ اللّهُ فَأُوْلَئِكَ هُمُ الْكَافِرُونَ

”De som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat, de är de otrogna.”1

وَمَن لَّمْ يَحْكُم بِمَا أنزَلَ اللّهُ فَأُوْلَئِكَ هُمُ الظَّالِمُونَ

”De som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat begår orätt mot sig själva.”2

وَمَن لَّمْ يَحْكُم بِمَا أَنزَلَ اللّهُ فَأُوْلَئِكَ هُمُ الْفَاسِقُونَ

”De som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat är trotsiga syndare.”3

Allâh ville att jag skulle bege mig med ett par ungdomar från al-Ikhwân för att besöka gruppens allmänne ledare Hasan al-Bannâ i gruppens huvudcenter i Hilmiyyah. Besöket råkade ske en tisdag när de hade sin veckolektion. Jag lyssnade på den bland alla rop av Takbîr och Tahmîd. Det är typiskt deras metodik. Jag märkte hur han talade entusiastiskt och hur han gick in på flera ämnen. Han band dem samman med Qur’ân-verser och hadîther. Han predikade och föreläste för oss in på nattens sena timmar. Dock talade han aldrig om den sanna islamiska trosläran. Han påminde inte denna väldiga folkmassa om Tawhîd-ul-Ulûhiyyah och Tawhîd-ul-Asmâ’ was-Sifât. Han gjorde endast anspråk Tawhîd-ur-Rubûbiyyah och nöjde sig med det. Hans tal om islam var allmänt. Så kunde han behaga varje Sûfî, Ash´arî, Mu´tazilî, Shî´î, Khâridjî… Men en muslim som omfattar den räddade gruppens troslära vet att det är värdelöst.

Allâh (ta´âlâ) har gett oss ett kriterium och lärda som alltid sysselsatte sig med dessa studier. Deras predikan och föreläsningar handlade om alla möjliga ämnen, men de höll inte en enda predikan eller föreläsning utan att de gick in på Tawhîd-ul-Ulûhiyyah, Tawhîd-ur-Rubûbiyyah och Tawhîd-ul-Asmâ’ was-Sifât och förkastade Tawassul via döda, hängivenhet till gravar och blint följe av förfäder. De klargjorde Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs lära som skilde sig från de avvikande sekterna som Ash´ariyyah, Mu´tazilah och andra. Det vägrar al-Ikhwân al-Muslimûn att tala om för att de påstår att de är måna om att samla samfundet utmed alla olika läror.

Så mycket som vi såg av Hasan al-Bannâs och hans anhängares entusiasm lika mycket oroade jag mig över att den stora massan inte höll fast vid Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs troslära sett till fundamenten. Jag brukade läsa i tidningen ”al-Ikhwân al-Muslimûn” och deras tidskrift utan att se något som gav mig hopp om denna aktivistgrupp4.

15:44

25:45

35:47

4al-Ikhwân al-Muslimûn, sid. 53, av ´Alî al-Wasîfî.