12. Diskret antydan på behov

47 – Det hör till etiketten att antyda sitt behov. Så gjorde profeterna och de förträffliga och förtrogna som följde dem.

48 – Allâh (ta´âlâ) sade:

وَأَيُّوبَ إِذْ نَادَى رَبَّهُ أَنِّي مَسَّنِيَ الضُّرُّ وَأَنتَ أَرْحَمُ الرَّاحِمِينَ

”Och [minns] Ayyûb, hur han ropade till sin Herre: ”Jag har prövats av olyckor och elände, men Du är den Barmhärtigaste av de barmhärtiga!”1

Han antydde bara och frågade inte direkt. Detsamma gjorde Mûsâ när han satte sig i skuggan:

رَبِّ إِنِّي لِمَا أَنزَلْتَ إِلَيَّ مِنْ خَيْرٍ فَقِيرٌ

”Herre! Jag är i stort behov av vad det än är av [Ditt] goda, som Du vill ge mig!”2

Han var hungrig när han antydde det. Och vår profet (sallâ Allâhu ´alayhim wa sallam) brukade titta upp mot himlen utav antydan på bön. Då sades det till honom:

قَدْ نَرَى تَقَلُّبَ وَجْهِكَ فِي السَّمَاء فَلَنُوَلِّيَنَّكَ قِبْلَةً تَرْضَاهَا

”Ofta har Vi sett dig vända ansiktet mot himlen [i väntan på ledning], och Vi skall låta dig vända dig i en böneriktning som skall göra dig nöjd.”3

121:83

228:24

32:144