12. Det här livet är prövningars liv

Ibn-ul-Djawzî sade:

”Om inte den här världen hade varit prövningars liv skulle den inte smutsats ned av sjukdomar och orenheter och profeterna och de fromma skulle inte råkat ut för svårigheter.

Âdam led av svårigheter till dess att han lämnade den här världen.

Nûh grät i 300 år.

Ibrâhîm kastades i elden och skulle slakta sin son.

Ya´qûb grät så att han förlorade synen.

Mûsâ bemöttes av Faraos hårda hjärta och sitt folks prövningar.

´Îsâ kunde endast bo i ödemarken och leva fattigt.

Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa ´alayhim wa sallam) härdade med fattigdom, sin farbror Hamzahs död, som var en av släktingarna som han älskade mest, och att hans folk flydde från honom.

Detsamma gäller andra profeter och fromma människor. Om den här världen hade skapats för njutningar skulle den troende inte haft något att göra här. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Det här livet är den troendes fängelse och den otrognes paradis.”1

När det då är klart och tydligt att det här livet är prövningens, fängelsets och svårighetens värld, skall man inte fördöma att det förekommer olyckor i den.”

1 Ahmad, Muslim, at-Tirmidhî och Ibn Mâdjah.