12. Den korrekta dogmen om muslimska syndare

Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah anser att ingen annan synd än avguderi tar ut dess muslimske utövare ur islam så länge han inte anser den vara tillåten, oavsett om han syndar medan han anser den vara tillåten eller inte syndar. Ty det innebär att han beljuger Qur’ânen och sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), vilket är otro enligt Qur’ânen, Sunnah och samstämmigheten. Ingen annan synd än avguderi får dess utövare att förbli i Elden. Allâh (ta´âlâ) sade:

إِنَّ اللّهَ لاَ يَغْفِرُ أَن يُشْرَكَ بِهِ وَيَغْفِرُ مَا دُونَ ذَلِكَ لِمَن يَشَاء

Allâh förlåter inte dem som sätter medhjälpare vid Hans sida, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder.”1

Härmed befinner han sig under Allâhs (djalla wa ´azz) vilja; om Han (ta´âlâ) vill förlåta honom med Sin favör och givmildhet, gör Han det, och om Han vill föra in honom i Elden utmed hans synders storlekar för att därefter rena honom däri och sedermera ta ut honom därifrån och föra in honom i paradiset för att han alltid brukade dyrka Allâh, gör Han det.

Allâh har nämnt några stora synder i Qur’ânen. Några av dem är mord och förtryck. Dock konstaterade Han dessa syndares tro. De är alltså troende med sin tro, syndare med sina synder. Han (ta´âlâ) sade:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ كُتِبَ عَلَيْكُمُ الْقِصَاصُ فِي الْقَتْلَى الْحُرُّ بِالْحُرِّ وَالْعَبْدُ بِالْعَبْدِ وَالأُنثَى بِالأُنثَى فَمَنْ عُفِيَ لَهُ مِنْ أَخِيهِ شَيْءٌ فَاتِّبَاعٌ بِالْمَعْرُوفِ وَأَدَاء إِلَيْهِ بِإِحْسَانٍ

”Troende, i fall av blodutgjutelse skall rättvis vedergällning gälla för er: den frie mannen för en fri man, slaven för en slav, kvinnan för en kvinna. Och om en broder till honom vill efterskänka en del, skall en uppgörelse ingås i vederbörliga former och frågan om erläggande av skadestånd lösas i godo.”2

Här bekräftar Han (ta´âlâ) dråparens och den dräptes tro på samma sätt som Han bekräftar att de är bröder i tron. Det förekommer ingen motsättning i att tillämpa ordet ”synd” på en handling eller dess utövare, kalla utövaren för ”muslim” och att tillämpa de islamiska lagarna på honom. Vad som klargör det är berättelsen om följeslagaren ´Abdullâh bin Himâr som brukade dricka sprit. När han fördes till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade en av hans följeslagare:

”Må Allâh förbanna honom. Hur ofta har han inte förts fram!” Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Förbanna inte honom; helt visst älskar han Allâh och Hans sändebud.”3

Denna stora synd tog inte ut honom ur islam. Trots hans stora synd fastställde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hans tro. Vad som förtydligar det är att föreskriften har fördelat otro, avguderi, förtryck, synd och hyckleri i två kategorier:

Den större: Denna typ tar ut dess utövare ur religionen.

Den mindre: Denna typ drar ned på utövares fullkomliga tro utan att ta ut honom ur den.

Denna indelning har gjorts av Salaf (radhiya Allâhu ´anhum). En av samfundets kunnigaste och Qur’ânens uttolkare, Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anh), sade att det förekommer mindre otro, mindre förtryck, mindre synd och mindre hyckleri. Allâh (ta´âlâ) namngav den som tillber någon annan än Honom för ”otrogen”, ”avgudadyrkare” och ”förtryckare”. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَمَن يَدْعُ مَعَ اللَّهِ إِلَهًا آخَرَ لَا بُرْهَانَ لَهُ بِهِ فَإِنَّمَا حِسَابُهُ عِندَ رَبِّهِ إِنَّهُ لَا يُفْلِحُ الْكَافِرُونَ

Den som vid sidan av Allâh åkallar en annan gudom – för vars existens han saknar bevis – skall stå till svars enbart inför sin Herre. Det skall inte gå de otrogna väl.”4

قُلْ إِنَّمَا أَدْعُو رَبِّي وَلَا أُشْرِكُ بِهِ أَحَدًا

”Säg: ”Jag anropar ingen annan än min Herre och jag avgudar ingen med Honom.”5

وَلاَ تَدْعُ مِن دُونِ اللّهِ مَا لاَ يَنفَعُكَ وَلاَ يَضُرُّكَ فَإِن فَعَلْتَ فَإِنَّكَ إِذًا مِّنَ الظَّالِمِينَ

”Och anropa inte i Allâhs ställe dem som varken kan gagna eller skada dig; om du gjorde detta skulle du bli en av dem som begår svår orätt mot dig själv.”6

إِلَّا إِبْلِيسَ كَانَ مِنَ الْجِنِّ فَفَسَقَ عَنْ أَمْرِ رَبِّهِ

”Utom Iblîs, han tillhörde skaran av djinnerna och han trotsade sin Herres befallning.”7

Allt detta är större form av avguderi, otro, förtryck och synd som inte kan enas med tron.

Exempel på mindre otro är Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَمَن لَّمْ يَحْكُم بِمَا أَنزَلَ اللّهُ فَأُوْلَئِكَ هُمُ الْكَافِرُونَ

De som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat, de är de otrogna.”8

وَمَن لَّمْ يَحْكُم بِمَا أنزَلَ اللّهُ فَأُوْلَئِكَ هُمُ الظَّالِمُونَ

Ja, de som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat begår orätt mot sig själva.”9

وَمَن لَّمْ يَحْكُم بِمَا أَنزَلَ اللّهُ فَأُوْلَئِكَ هُمُ الْفَاسِقُونَ

De som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat är syndare.”10

إِنَّ الَّذِينَ يَأْكُلُونَ أَمْوَالَ الْيَتَامَى ظُلْمًا إِنَّمَا يَأْكُلُونَ فِي بُطُونِهِمْ نَارًا وَسَيَصْلَوْنَ سَعِيرًا

”De som med orätt tillägnar sig de faderlösas egendom fyller sin buk med eld; de kommer att plågas i ett flammande bål!”11

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Att förtala en muslim är synd och att bestrida honom är otro.”

Dessutom sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Den som svär vid någon annan än Allâh har hädat eller avgudat.”

Allt detta är mindre form av otro, avguderi och synd som kan enas med tron, vilket förekommer i Qur’ânen, Sunnah och Salafs samstämmighet. De får emellertid tron att sjunka och reduceras.

14:48

22:178

3al-Bukhârî.

423:117

572:20

610:106

718:50

85:44

95:45

105:47

114:10