1Muslim och Ibn Mâdjah. Hadîthen gör anspråk på att han inte inledde bönen med fraser som ”Jag avser att be…” och dylikt. Det är rentav en innovation enligt alla lärda. Däremot har de delade uppfattningar huruvida innovationen är god eller ond. Dock är alla innovationer i dyrkan en villfarelse. Beviset för det är profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) allmänna ord:

”Varje innovation är en villfarelse och varje villfarelse är i Elden.”

Det finns emellertid ingen tid till att detaljera frågan.

2at-Tabarânî med en autentisk berättarkedja.

3Det vill säga handlingarna som Allâh har förbjudit i bönen samt handlingarna som Han har tillåtit utom bönen. Förbud och tillstånd betyder ”förbjudande” och ”tillåtande”. Hadîthen bevisar att bönens dörr är låst och att den inte öppnas utan rening. Den bevisar också att man endast går in i dess förbud med Takbîr och att man endast går ut ur den med Taslîm. Det är majoritetens åsikt.

4Abû Dâwûd, at-Tirmidhî och al-Hâkim som sade att den är autentisk och adh-Dhahabî höll med. Den nämns i ”al-Irwâ’” (301).

5Ahmad och al-Hâkim som sade att den är autentisk och adh-Dhahabî höll med.

6Muslim och an-Nasâ’î.

7Ahmad och al-Bayhaqî med en autentisk berättarkedja.