12. Befallde armén att sluta fasta

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

ash-Sharh al-Mukhtasar ´alâ Bulûgh-il-Marâm (2/419-420)

Hadîthen bevisar också att människor har lättare att ta till sig handling än ord. Visserligen accepterar människor den pålitliges råd, men det finns än större sannolikhet att de gör det om hon själv lever som hon lär. Det bevisar sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) fina karaktär och undervisning då han undervisade på ett övertygande sätt.

På Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyahs (rahimahullâh) tid belägrade mongolerna Levanten i Ramadhân varför den levantiska armén fastade. Att både fasta och försvara sig mot fienden är förvisso svårt, så de frågade de lärde som svarade att de fick inte bryta fastan eftersom de var varken sjuka eller resenärer. De frågade även Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah som lät dem sluta fasta för att ha kraft till strid. Hans bevis var profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord till muslimerna i samband med deras intåg i Makkah i Erövringens år:

“Imorgon ska ni möta fienden. Ni kommer att vara starkare om ni inte fastar; fasta därför inte.”1

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befallde dem att sluta fasta så att de kunde vara starkare och inte för att de var resande, vilket de var. Det bevisar att kämpen får sluta fasta om det innebär att han blir starkare på slagfältet. Trots att Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah gav dem det utslaget, förblev vissa soldater passiva på grund av att andra lärde hade sagt motsatsen. Då tog han en brödbit i handen, gick mellan kämparnas rader och åt medan de tittade på. Även han (rahimahullâh) kämpade och tillhörde de modigaste på slagfältet. Han gjorde så för att de skulle se och övertygas och därmed stärka sig inför strid2. Det påminner om sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) agerande. Han skickade inget bud som befallde människorna att bryta fastan; han bröt den själv framför dem varefter de tog efter.

Ett annat exempel är Qurayshs belägring av profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och följeslagarna i Hudaybiyah. Då profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och följeslagarna var på väg till Makkah för att genomföra ´Umrah satte Quraysh stopp för dem, ty de regerade i Makkah på den tiden. Till följd därav befallde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sina följeslagare att lämna Ihrâm, raka sina huvuden, offra sina offerdjur och återvända till Madînah i enlighet med de villkor som skrevs på plats. Men ingen rörde på sig. Inte för att de ville trotsa sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) utan för att de hoppades att han skulle ändra sig. Då han berättade det för en av sina hustrur sade hon till honom att raka sitt huvud framför dem. Han gjorde så varefter följeslagarna började nästan bråka om vem som skulle rakas först3. Det bevisar att människor övertygas enklare av handling än ord. Så ska studenterna göra när de kallar till Allâh så att deras kallelse övertygar än mer.

1Muslim (1120).

2al-Bidâyah wan-Nihâyah (14/30).

3al-Bukhârî (2731).