114. Fördömd fanatism

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

Bayân-ul-Ma´ânî fî Sharh Muqaddimati Ibn Abî Zayd al-Qayrawânî, sid. 89

Meningsskiljaktigheter baserade på egna slutsatser ska refereras till Qur’ânen och Sunnah:

فَإِن تَنَازَعْتُمْ فِي شَيْءٍ فَرُدُّوهُ إِلَى اللّهِ وَالرَّسُولِ إِن كُنتُمْ تُؤْمِنُونَ بِاللّهِ وَالْيَوْمِ الآخِرِ ذَلِكَ خَيْرٌ وَأَحْسَنُ تَأْوِيلاً

”Och om ni råkar i tvist om något, överlåt då avgörandet åt Allâh och sändebudet, om ni tror på Allâh och den Yttersta dagen. Detta är bäst och en riktig och lycklig utgång.”1

Meningsskiljaktigheter inom förgreningsfrågor som är baserade på egna slutsatser är oundvikliga. Den sanna metodiken hänvisar dock dessa meningsskiljaktigheter till Qur’ânen och Sunnah; det som är överensstämmande med Qur’ânen och Sunnah är korrekt och det som inte är överensstämmande med dem är fel. Med andra ska det korrekta anammas och felaktiga utelämnas. Vi ska nämligen inte förhålla oss fanatiskt till någon åsikt. Vår plikt är att konfrontera alla olikheter med Qur’ânen och Sunnah; det som är överensstämmande med Qur’ânen och Sunnah är korrekt och det som inte är överensstämmande med dem är fel ehuru dess förespråkare inte avsåg att förfela. Hans åsikt är emellertid fel. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Om en domare dömer och gör så gott han kan och har rätt, får han två belöningar. Och om han dömer och gör så gott han kan och har fel, får han en belöning.”2

Han belönas för sin slutsats och förlåts för sitt fel. Fanatism till bevislösa åsikter, individer och inriktningar är fördömd och typisk för den förislamiska tiden. Den är inte tillåten. Sålunda är den troende ålagd att jämföra sina åsikter och handlingar med Qur’ânen och Sunnah. Antingen gör han det på egen hand om han så förmår, eller också frågar han de lärde som klargör det korrekta och det inkorrekta. Det är den enda sunda metodik som detta samfund kan tillämpa. Ingenting annat kan korrigera detta samfund.

14:59

2al-Bukhârî (6919) och Muslim (1716).