Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât at-Tawdhîhiyyah ´alâ Muqaddimat-il-Fatwâ al-Hamawiyyah, s. 169-170

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah sade:

Att han inte sade att den som håller fast vid Qur’ânen eller Qur’ânens bevisning eller Qur’ânens bibetydelser eller Qur’ânens bokstavstrogna skildring på dogmatiska plan är vilsen? Att han inte sade att vägledningen och referensen ligger i våra hjärnors värderingar och slutsatser som skolastikerna efter den tredje generationen kommer fram till i sakfrågan, ehuru den uppstod först mot slutet av efterföljarnas era?

FÖRKLARING

Sade sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att vi inte skulle hålla fast vid Qur’ânens bokstavstrogna skildring eller det som Qur’ânen påvisar? Sade han att den som gör det är vilsen, vilket dessa människor påstår? Aldrig. Istället sade han att den som håller fast vid Qur’ânen är räddad:

”Den som följer det som jag och mina följeslagare följer idag.”

”Jag lämnar två saker till er. Ni kommer inte att gå vilse så länge ni håller fast vid dem; Allâhs skrift och min Sunnah.”

Qur’ânen och Sunnah, med andra ord.

Denna debatt, dessa logiska principer och denna prövning uppstod först efter de tre-fyra förträffliga generationernas bortgång. ´Imrân bin Husayn (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Mitt samfunds bästa är min generation. Därefter den som kommer efter den. Därefter den som kommer efter den. Därefter kommer ett folk som vittnar utan att bli frågade om att vittna och avlägger eder utan att uppfylla dem. Bland dem kommer fetma att råda.”

´Imrân sade:

”Jag vet inte om han nämnde två eller tre generationer efter sin generation.”1

Dessa prövningar uppstod alltså först efter de förträffliga generationerna. Visserligen fanns vissa tendenser mot slutet av följeslagarnas epok och efterföljarnas epok, men de rådde inte. Ty islam var stark. Sekterna kom först upp till ytan efter de förträffliga generationernas bortgång och i samband med muslimernas försvagning.