Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Manzilat-us-Sunnah fîl-Islâm, ss. 11-12

Det är beklagligt att det finns uttolkare och moderna författare som tillåter ätning av rovdjur och användning av guld och siden eftersom de utgår endast från Koranen. I dag finns det till och med en grupp vid namn Qur’âniyyah som tolkar Koranen efter sina lustar och reson utan hjälp av autentisk Sunnah. Sunnah hos dem är underordnad deras lustar såtillvida att de accepterar den Sunnah som stämmer överens med deras lustar och förkastar den Sunnah som inte stämmer överens med deras lustar. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) anvisade dessa när han sade i den autentiska hadithen:

”Låt mig inte hitta någon av er som, när han nås av ett påbud eller förbud från mig, sitter tillbakalutad i sin fåtölj och säger: ’Vi vet inte vad detta är för något. Vi har Allâhs skrift och detta finns inte däri.’ Det tillkommer inte Allâhs Sändebud att säga något som motsäger Koranen. Det är med Koranen som Allâh har väglett honom.”1

Beklagligt är också att en samtida författare, som skrev en bok om islamisk föreskrift och dogm, påpekade i sitt förord att han endast använde sig av Koranen däri.

Denna autentiska hadith utgör ett definitivt bevis för att den islamiska föreskriften inte bara utgörs av Koranen, utan även av Sunnah. Den som bara håller sig till en av dem håller sig inte till någon av dem, ty var och en av dem befaller fasthållning vid den andra. Allâh (ta´âlâ) sade:

مَّنْ يُطِعِ الرَّسُولَ فَقَدْ أَطَاعَ اللّهَ وَمَن تَوَلَّى فَمَا أَرْسَلْنَاكَ عَلَيْهِمْ حَفِيظًا

”Den som lyder Sändebudet lyder Allâh; och den som vänder honom ryggen så är du inte sänd att vaka över dem.”2

فَلاَ وَرَبِّكَ لاَ يُؤْمِنُونَ حَتَّىَ يُحَكِّمُوكَ فِيمَا شَجَرَ بَيْنَهُمْ ثُمَّ لاَ يَجِدُواْ فِي أَنفُسِهِمْ حَرَجًا مِّمَّا قَضَيْتَ وَيُسَلِّمُواْ تَسْلِيمًا

”Nej, vid din Herre! De tror inte förrän de sätter dig som domare att döma mellan sig i alla sina tvister och därefter inte i sitt inre har någon invändning mot dina beslut, utan underkastar sig dem helt och fullt.”3

وَمَا كَانَ لِمُؤْمِنٍ وَلَا مُؤْمِنَةٍ إِذَا قَضَى اللَّهُ وَرَسُولُهُ أَمْرًا أَن يَكُونَ لَهُمُ الْخِيَرَةُ مِنْ أَمْرِهِمْ

”Och när en fråga som rör en troende man eller kvinna har avgjorts av Allâh och Hans Sändebud, har dessa inte rätt att själva döma i det som rör dem.”4

وَمَا آتَاكُمُ الرَّسُولُ فَخُذُوهُ وَمَا نَهَاكُمْ عَنْهُ فَانتَهُوا

”Tag alltså emot vad Sändebudet ger er och avstå från det som han nekar er.”5

Härmed vill jag passa på att nämna en autentisk sägelse från Ibn Mas´ûd (radhiya Allâhu ´anh), som sade:

”Allâhs (ta´âlâ) förbannelse vilar över tatuerande kvinnor och tatuerade kvinnor, kvinnor som delar på tänderna för skönhetens skull och kvinnor som ändrar på Allâhs skapelse (´azza wa djall).” En kvinna vid tillnamn Umm Ya´qûb från Banû Asad fick reda på detta, och hon var en kvinna som läste Koranen. Hon kom till honom och sade: ”Vad är det jag hör sägas komma från dig: att tatuerande kvinnor och tatuerade kvinnor, kvinnor som delar på tänderna för skönhetens skull och kvinnor som ändrar på Allâhs skapelse (´azza wa djall) är förbannade?” ´Abdullâh sade: ”Ska jag inte förbanna dem som Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbannade? Detta förekommer i Allâhs (´azza wa djall) skrift.” Hon sade: ”Jag har läst ut hela Koranen utan att finna det.” Då sade ´Abdullâh (radhiya Allâhu ´anh): ”Du hade hittat det om du bara hade läst det.” Därefter läste han:

وَمَا آتَاكُمُ الرَّسُولُ فَخُذُوهُ وَمَا نَهَاكُمْ عَنْهُ فَانتَهُوا وَاتَّقُوا اللَّهَ إِنَّ اللَّهَ شَدِيدُ الْعِقَابِ

”Tag alltså emot vad Sändebudet ger er och avstå från det som han nekar er; och frukta Allâh; Allâh straffar med stränghet.”6