11. Tron på ödet

Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) sade:

”Det finns Sunnah som är så pass obligatorisk att den som lämnar en aspekt av den och låter bli att acceptera den och tro på den utesluts från dess folk. Till den Sunnah hör tron på ödet, det goda och det onda i det och bekräftelsen av och tron på hadîtherna kring det. Frågor som ”Varför?” och ”Hur?” skall inte ställas. Det handlar bara om att bekräfta det och tro på det.”

FÖRKLARING

Imâm Ahmad sade:

”Det finns Sunnah som är så pass obligatorisk att den som lämnar en aspekt av den och låter bli att acceptera den och tro på den utesluts från dess folk.”

Observera detta! Denna fras är mycket viktig. Härmed kommer Imâm Ahmad att nämna principer som är så viktiga att den som inte tror på dem utesluts från Ahl-us-Sunnah. Det betyder att han lämnar Sunnahs ramar och sluter sig till innovationer. Observera därför detta! Han sade:

”Det finns Sunnah som är så pass obligatorisk att den som lämnar en aspekt av den och låter bli att acceptera den och tro på den utesluts från dess folk.”

Än större katastrof är att förneka dem alla eller åtminstone de flesta. Att han inte accepterar den betyder att han förkastar den. Han sade:

”… utesluts från dess folk.”

Om han inte tillhör Ahl-us-Sunnah så tillhör han ju Ahl-ul-Bid´a wadh-Dhalâl. Ni vet ju hur innovationer delas upp i mindre och större, avguderi, kätteri och katastrofer. Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

”Innovationen härstammar från otron och leder till den.”

Innovationen är baserad på lust och villfarelse:

أَفَرَأَيْتَ مَنِ اتَّخَذَ إِلَهَهُ هَوَاهُ وَأَضَلَّهُ اللَّهُ عَلَى عِلْمٍ وَخَتَمَ عَلَى سَمْعِهِ وَقَلْبِهِ وَجَعَلَ عَلَى بَصَرِهِ غِشَاوَةً فَمَن يَهْدِيهِ مِن بَعْدِ اللَّهِ أَفَلَا تَذَكَّرُونَ

HUR SER du på den som gör sina egna passioner till gud? Allâh har låtit honom gå vilse utmed kunskap och tillslutit hans öron och förseglat hans hjärta och bundit för hans ögon. Vem kan vägleda honom efter Allâh? Skall ni inte tänka över?”1

Vi ber Allâh skydd oss mot lustarna. Därför kallade Ahl-us-Sunnah Ahl-ul-Bid´a för ”Ahl-ul-Ahwâ’”, lustarnas folk. Ty de opponerar sig Allâhs religion och följer sina lustar. Exempel på dessa människor är Khawâridj, Râfidhah, Mu´tazilah, Djahmiyyah, Murdji’ah, Sûfiyyah, panteister, panenteister, gravdyrkare och dylikt. Alla dessa innovationer och villfarelser opponerar sig Qur’ânen och Sunnah samt troslärans principer och fundament.

Imâm Ahmad sade:

”Till den Sunnah hör tron på ödet…”

Den som inte tror på ödet tillhör inte Ahl-us-Sunnah. Han har lämnat en av troslärans väldiga aspekter och grunder. Tron på ödet är en av trons pelare. Det bevisas i Qur’ânen och Sunnah. Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

وَكُلَّ شَيْءٍ أحْصَيْنَاهُ فِي إِمَامٍ مُبِينٍ

”Allt är infört i en öppen bok.”2

Allâh har kunskap om alla händelser och ting och Han har skrivit ned dem i den Bevarade tavlan. Ett annat bevis för ödet är:

إِنَّا كُلَّ شَيْءٍ خَلَقْنَاهُ بِقَدَرٍ

”Allt har Vi skapat med rätta mått.”3

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sände Djibrîl till Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för att fastställa religionens grunder och pelare. Djibrîl frågade:

”Vad är islam?” Han svarade ”Islam är att du vittnar att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad är Allâhs sändebud, förrättar bönen, betalar allmosan, fastar Ramadhân och vallfärdar till Huset om du har möjlighet att genomföra det.”

Därefter frågade han:

Vad är tron?” Han svarade: ”Tron är att du tror på Allâh, Hans änglar, Hans skrifter, Hans sändebud, den Yttersta dagen och att du tror på ödet, det goda i det såväl som det onda.”4

De fem pelarna frånsett ödet är omnämnda tillsammans i Qur’ânen. Tron på ödet nämns i separata Qur’ân-verser. Trons grunder tas upp i flera verser däribland:

آمَنَ الرَّسُولُ بِمَا أُنزِلَ إِلَيْهِ مِن رَّبِّهِ وَالْمُؤْمِنُونَ كُلٌّ آمَنَ بِاللّهِ وَمَلآئِكَتِهِ وَكُتُبِهِ وَرُسُلِهِ لاَ نُفَرِّقُ بَيْنَ أَحَدٍ مِّن رُّسُلِهِ وَقَالُواْ سَمِعْنَا وَأَطَعْنَا غُفْرَانَكَ رَبَّنَا وَإِلَيْكَ الْمَصِيرُ

Sändebudet tror på vad hans Herre har uppenbarat för honom och de troende med honom. De tror alla på Allâh och Hans änglar och Hans uppenbarelser och Hans sändebud – utan att göra åtskillnad mellan Hans sändebud – och de säger: ”Vi hör och vi lyder. Herre, [ge oss] Din förlåtelse; Du är målet för vår färd!”5

Ibland nämns ödet i separata verser och ibland nämns de alla tillsammans. Alla pelare bevisas i Qur’ânen och Sunnah, vilket fastställs i Djibrîls och ´Abdullâh bin Mas´ûds (radhiya Allâhu ´anh) hadîther.

145:23

236:12

354:49

4al-Bukhârî (50) och Muslim (8).

52:285