11. Ta emot din broders gåva

38 – Muslim rapporterade via Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gav en gåva till ´Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ´anh) varpå ´Umar sade till honom:

”Ge den istället till någon som är fattigare än jag.” Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till honom: ”Ta den och finansiera med den eller skänk den i välgörenhet. Den egendom som kommer till dig utan att du hungrar efter den eller ber om den skall du ta emot. Annars skall du låta den vara.”1

39 – Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Om du får något utan att be om det skall du äta av det och skänka det i välgörenhet.”2

40 – Khâlid bin ´Adiyy al-Djuhanî berättade att han hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga:

”Den av er som får något av sin broder utan att be om det eller hungra efter det skall ta emot det och inte avvisa det. Det är ett uppehälle som Allâh har skickat till honom.”3

41 – Detta kapitel skall dock inte förstås bokstavligt eller oinskränkt, vilket vissa okunniga och fattiga människor gör. Det är inte tillåtet att ta emot något som är förbjudet. Det är faktiskt obligatoriskt att avvisa det. Exempel på en sådan egendom är den som kommer från en orättvis makthavare eller en person som har ett förbjudet arbete som trumslagare, instrumenttillverkare, krögare, tulltjänsteman, tioprocentsinsamlare, sångare, inhyrda gråtare och andra. Ty det råder samstämmighet om att deras yrken är förbjudna.

42 – Ibn ´Abdil-Barr sade:

”Till inkomsterna vilkas förbud det råder samstämmighet om hör ränta, prostitutionsinkomst, förbjudna ägodelar, mutor, betalning för jämmer, sång, spådom, siarord, instrumentspelning, spel och all annan nonsens.”

43 – En annan egendom vars förbud det råder enighet om är den som tas med tvång, stöld och allting annat som beslagtas utan ägarens nöje. Det spelar ingen roll om ägaren är muslim eller Dhimmî.

44 – Andra lärda säger att om egendomen skulle vara blandad med en liten mängd lovlig egendom, så är det en sällsynt företeelse och den sällsynta företeelsen saknar dom. Likaså framgår det oftast inte vad som är lovligt i den egendomen eftersom den präglas i stort av det olovliga. Den som tar emot den orättvises gåva hjälper honom att vara orättvis. Likaså finns det en risk att han börjar tycka om honom så att han själv börjar trotsa Allâh (ta´âlâ).

45 – Sufyân ath-Thawrî (rahimahullâh) sade:

”Den som tar emot egendom eller vapen från en orättvis person och krigar med dem för Allâhs sak förbannas för varje dag som han tar upp dem och lägger ned dem tills att han återvänder.”

46 – Sufyân ath-Thawrî (rahimahullâh) sade:

”Den som ber för den orättvises långa liv vill att Allâh (´azza wa djall) trotsas.”

1al-Bukhârî (1473) och Muslim (1045).

2Muslim (1045).

3Ahmad (4/220). Autentisk enligt al-Haythamî i ”Madjma´-uz-Zawâ’id” (3/100).