11. Sunnahs två bemärkelser

Imâm Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) sade:

”Det finns Sunnah som är så pass obligatorisk att den som lämnar en aspekt av den och låter bli att acceptera den och tro på den utesluts från dess folk. Till den Sunnah hör tron på ödet, det goda och det onda i det och bekräftelsen av och tron på hadîtherna kring det. Frågor som ”Varför?” och ”Hur?” skall inte ställas. Det handlar bara om att bekräfta det och tro på det. Den som får reda på en hadîth som han inte förstår skall veta att det finns folk som förstår den och bemästrar den åt honom. Han måste tro på den och underkasta sig den. Det är inte tillåtet att ge efter deras förstånd som beljuger hadîthen trots att den är autentisk. En muslim får inte beljuga något liknande.”

FÖRKLARING

Ordet ”Sunnah” här syftar på väg och metodik. Sunnah delas upp i två typer och syftar på två saker:

1 – Vägen och metodiken som tillämpades av Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagare. Under den här beteckningen hamnar både plikten och rekommendationen. Det brukar sägas att en viss handling hör till Sunnah. Det kan vara obligatoriskt, som att spara skägg och ha kläderna ovanför anklarna, och det kan vara rekommenderat, som att ge och ta med höger hand.

2 – Domen som är under plikten och berör bland andra dygdiga handlingar. Den benämningen brukar Fuqahâ’. Exempel på det är:

Profeten tyckte om att behandla högra sidan först när han tog på sig sina sandaler, kammade sig, tvådde sig och alla andra hans angelägenheter.”1

Det är alltså rekommenderat. Det är rekommenderat att börja med högra sidan. I det här fallet hamnar plikten under den första typen. Exempel på sådana handlingar är att äta med höger hand, spara skägget och korta mustaschen.

1al-Bukhârî (5854) och Muslim (268).