11. Spritmissbrukarens plötsliga död

Imâm Zayn-ud-Dîn bin Radjab al-Hanbalî (d. 795)

Dhamm-ul-Khamr, sid. 23-25

Ångra er snarast för alla synder. Kanske överraskas ni av döden innan ni hinner ångra er varpå ni hamnar bland de ångerfulla förlorarna. Hotet i hadîtherna gäller vid avsaknad ånger. I Abû Hurayrahs hadîth står det:

”Spritmissbrukaren dricker inte sprit medan han är troende. Därefter finns möjlighet till ånger.”1

Det fanns en spritmissbrukare från Nasîbîn vid tillnamn Abû ´Amr. En natt drack han och somnade varefter han vaknade skräckslagen mitt i natten. Han sade: ”En man kom till mig i sömnen och sade:

Ditt tillstånd är allvarligt, Abû ´Amr

och ändå hänger du dig åt spriten

Du dricker vin öppet och

ovetande har du strukit med floden

Han somnade om. Vid gryningen dog han plötsligt2.

En annan hade druckit sig berusad och försovit sig till ´Ishâ’. Hans maka, som också var hans kusin, var religiös och försökte väcka honom till bönen. Efter flera försök blev han arg och svor att hon är skild för alltid om han utelämnar bönen de tre nästkommande dagarna. På morgonen var han förtvivlad på grund av skilsmässan. För att leva upp till svordomen bad han inte i två dagar. Därefter blev han sjuk och dog. Således läste vissa prosan:

Känner du dig säker, din fyllerist?

Du vet inte att döden kan överraska dig under ditt rus

så att du blir till lärdom för alla människor

och träffar dem som den värsta skapelsen

Allâh (ta´âlâ) sade:

وَمَن لَّمْ يَتُبْ فَأُوْلَئِكَ هُمُ الظَّالِمُونَ

”Och de som inte ångrar det gör sig skyldiga till en svår orätt.”3

Hadîthen säger:

”Skuldkänsla är ånger.”4

De måste känna skuld, sluta synda och bestämma sig för att aldrig någonsin återfalla. Den som avser att återfalla, om än efter ett längre tag, är inte ångerfull. Ibn-ul-Mubârak blev frågad om definitionen av en spritmissbrukare varpå han svarade:

”Det är han som dricker nu och sen en gång till efter trettio år samt han som tänker dricka så fort han får chansen.”

1al-Bukhârî (6425) och Muslim (57).

2al-Bayhaqî i ”Shu´b-ul-Îmân” (5610).

349:11

4Ibn Mâdjah (4252).