11. Släck ljuset!

En dag satt jag på Hasan al-Bannâs lektion. Han förklarade hadîthen om mannen som bad fel. När det var dags att be gick en Shaykh från al-Azhar vid namnet Shaykh Djawhar fram och ledde oss i bönen. Han bad lika snabbt som en pickande kråka. Jag sade till Hasan al-Bannâ: ”Shaykh! Det verkar som om att mannen som ledde oss i bönen har förstått att mannen som bad fel bad rätt.” Jag bad honom att råda honom. Det gjorde han dock inte och försökte i stället byta samtalsämne. Då visste jag att al-Ikhwân al-Muslimûn är inte alls ute efter att korrigera folkets tillstånd.

Därefter träffade jag ett par vänner däribland Hasan Djamâlî och Muhammad Bashshâr. Hasan Djamâlî var en man som brukade försvara den sanna trosläran. Jag sade till dem: ”Den här mannen är vilsen.” De sade: ”Hur så? Han citerar ju Ibn Taymiyyah och Ibn-ul-Qayyim.” Efter en tid kom Muhammad Bashshâr till mig och sade: ”Du hade rätt.” Jag sade: ”Vad har hänt?” Han sade: ”Igår hölls en sittning med en Shaykh från en Sûfî-orden hemma hos Hasan al-Bannâ. Hasan al-Bannâ sade: ”Är Hasan Djamâlî här?” De sade: ”Nej.” Han sade: ”Är Mahmûd här?” De sade: ”Nej.” Då sade Hasan al-Bannâ: ”Då släcker vi ljuset och påminner oss om Allâh.”

Hasan al-Bannâ försökte ena alla grupper och inriktningar. Han talade med människorna utmed deras läror. Om han talade med en Shâfi´î talade han utmed ash-Shâfi´îs åsikter. Min sista träff med Hasan al-Bannâ var 1937.