11. Så blev Smith tyst

Smith sade: ”Evangeliet bevisar att ´Îsâ är Allâhs son och en i en treenighet.” Jag sade: ”Jag har inte läst Evangeliet, men jag är övertygad om att Evangeliet är sanning, från Allâh och överensstämmande med Qur’ânen om Allâhs enhet och ´Îsâ bin Maryams mänsklighet.” Han sade: ”Det är typiskt er muslimer. Fanatismen hindrar er från att läsa Tora och Evangeliet. Jag har Qur’ânen på tre olika språk.” Jag sade: ”Språket i det arabiska Evangeliet är fattigt och obegripligt. Och vad gäller det engelska Evangeliet så studerar jag engelska för att kunna läsa det.” Han sade: ”Lova mig att läsa det. Jag skall beställa en kopia från London till dig. Den kommer fram om en månad.”

Jag lovade honom det. När kopian hade kommit fram skickade han den till mig med en bifogad hälsning på engelska:

”Jag ber Gud skänka dig många välsignelser med här boken.”

Jag började läsa den. Orden jag inte förstod slog jag upp och läste den en tredje gång. Jag nämnde de frågorna i en avhandling benämnd ”Hawâsh Shattâ ´alâ Indjîl Matâ”1 som jag spred i tidskriften ”ash-Shubbân al-Muslimûn” som trycks i al-Basrah av vår vän Tâhâ al-Fayyâdh. När jag berättade om dessa kommentarer för Shakîb Arslân2 (rahimahullâh) frågade han mig om dem. Jag berättade för honom att jag blev av med dem i tryckeriet varför han blev mycket bedrövad. Jag är beredd nu att skriva minst lika bra kommentarer men många av våra muslimska bröder bryr sig inte om att försvara sin religion eller hjälpa dem som försvarar den; de till och med försakar dem.

När jag fick boken skickade jag ett skriftligt tack till Smith. Efter att jag hade läst den och förstått den skrev jag ett annat brev till honom vari jag skrev:

”Gud har bönhört dig och gett mig många välsignelser i den här boken men den motsäger och annullerar det du säger. När vi diskuterade sade du en sak medan det står en helt annan sak i det och det evangeliet. Evangeliet stämmer överens med Qur’ânen sett till Allâhs enhet och ´Îsâs mänskliga natur. Det finns många och klara bevis för det.”

Jag nämnde sju bevis för honom. Det var det sista jag hörde från honom.

Jag kan intyga om att den unge prästen verkligen var uppriktig i sin mission och att han hade en brinnande passion för den. Varje gång jag sade till honom att en viss sak är orimlig sade han att förståndet är nedsatt och att Allâh är fullkomlig och att Han vet det vi inte vet. Innan jag hade fått boken besökte jag honom i hans missionärsskola. Jag fick reda på att han inte alls åt kött. Han brukade säga till sin kock att laga vegetarisk mat till honom och kötträtter till hans fru och son. Jag frågade honom om orsaken. Han sade att han försökte omvända hinduerna till kristendomen genom att inte äta kött. De hatar nämligen kött. Han sade att han övergav kött för Messias skull. Jag sade till honom att de inte ser vad han äter därhemma. Då sade han att han inte kunde ljuga för dem och säga att han inte äter kött när han visst gör det. Därför påverkade hans kall dem. Jag såg honom med trettio män och deras fruar och barn göra det han säger. Han befallde dem att bygga en kyrka. De byggde dem med sina bara händer trots deras svåra fattigdom. Så var inte prästen som lärde mig engelska i Lucknow. Ingen trodde på honom – han själv trodde inte. Uppriktighet är nyckeln till framgång, även inom det falska.

1Olika kommentarer till Matteus evangelium.