11. Qur’ânen är Allâhs tal och den är inte skapad på något som helst sätt

Abû Muhammad ´Abdur-Rahmân bin Abî Hâtim sade:

2 – Qur’ânen är Allâhs tal och den är inte skapad på något som helst sätt.

FÖRKLARING

Qur’ânen är Allâhs (tabârak wa ta´âlâ) tal. Qur’ânen och Sunnah bevisar att Qur’ânen är Allâhs tal och att Allâh talar ett evigt tal. Det finns otaliga bevis för det. Det vi läser är Allâhs tal. Det vi skriver är Allâhs tal. Det vi memorerar är Allâhs tal. Alla dessa verktyg är skapade men inte Allâhs tal.

Allâhs tal tillhör Hans egenskaper liksom Hans kunskap, förmåga, vilja, hörsel och syn. Att Han är Skaparen och Försörjaren hör både till Hans namn och egenskaper. Ingen liknar vid Hans namn och egenskaper. Allâh (tabârak wa ta´âlâ) talar när Han vill och hur Han vill, utan jämförelse, föreställning, förnekelse eller förvrängning.

Allâh talar som sagt ett evigt tal:

قُل لَّوْ كَانَ الْبَحْرُ مِدَادًا لِّكَلِمَاتِ رَبِّي لَنَفِدَ الْبَحْرُ قَبْلَ أَن تَنفَدَ كَلِمَاتُ رَبِّي وَلَوْ جِئْنَا بِمِثْلِهِ مَدَدًا

”Säg: ”Om allt hav blev till bläck för [att uppteckna] min Herres ord, skulle havet helt visst sina förrän min Herres ord hade uttömts; och [så skulle det vara] även om hav lades till hav.”1

وَلَوْ أَنَّمَا فِي الْأَرْضِ مِن شَجَرَةٍ أَقْلَامٌ وَالْبَحْرُ يَمُدُّهُ مِن بَعْدِهِ سَبْعَةُ أَبْحُرٍ مَّا نَفِدَتْ كَلِمَاتُ اللَّهِ إِنَّ اللَّهَ عَزِيزٌ حَكِيمٌ

”Om än jordens alla träd blev till pennor och havet, utökat med sju hav, blev till bläck skulle det inte räcka för att skriva ned Allâhs ord. – Allâh är allsmäktig, vis.”2

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) har skapat den här skapelsen inklusive himlarna, jorden, änglarna, djinnerna, människorna, träden, stenarna, haven, floderna, fiskarna och annat med Sitt tal:

إِنَّمَا أَمْرُهُ إِذَا أَرَادَ شَيْئًا أَنْ يَقُولَ لَهُ كُنْ فَيَكُونُ

”Om Han vill att något skall vara säger Han endast till det: ”Var!” – och det är.”3

Detta är ett av bevisen för att Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) talar och säger. Han kallade Qur’ânen för Sitt tal och sade:

وَإِنْ أَحَدٌ مِّنَ الْمُشْرِكِينَ اسْتَجَارَكَ فَأَجِرْهُ حَتَّى يَسْمَعَ كَلاَمَ اللّهِ

”Om någon bland avgudadyrkarna söker skydd hos dig, ge honom då ditt beskydd, så att han får höra Allâhs ord.”4

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) ropar. Han ropade på Mûsâ:

إِذْ نَادَاهُ رَبُّهُ بِالْوَادِ الْمُقَدَّسِ طُوًى

”Det hände sig att hans Herre ropade till honom i den heliga dalen Tuwâ.”5

وَإِذْ نَادَى رَبُّكَ مُوسَى أَنِ ائْتِ الْقَوْمَ الظَّالِمِينَ

”[Minns] hur din Herre kallade Mûsâ till Sig [och sade]: ”Gå till det orättfärdiga folket.”6

وَيَوْمَ يُنَادِيهِمْ أَيْنَ شُرَكَائِي قَالُوا آذَنَّاكَ مَا مِنَّا مِن شَهِيدٍ

”Den Dag då Han skall ropa på dem: ”Var är [nu] Mina medgudar?” – kommer de att svara: ”Vi måste erkänna att ingen av oss kan vittna [att de finns].”7

Ett rop existerar inte utan en hörbar röst.

118:109

231:27

336:82

49:6

579:16

626:10

741:47