11. Olyckornas behandlingsmetoder

Abûl-Faradj bin al-Djawzî sade:

”Olyckorna behandlas på sju sätt:

1 – Att man vet att det här livet är en plats för ofrånkomliga prövningar och svårigheter.

2 – Att man vet att olyckorna är ett faktum.

3 – Att man föreställer sig en ännu större olycka.

4 – Att man tittar på dem som har råkat ut för en liknande olycka. Däri finns en väldigt stor ro.

5 – Att man tittar på dem som har råkat ut för en värre olycka. Det får en att ta lätt på sin olycka.

6 – Att man hoppas på en bättre efterträdare om så är möjligt, som t ex barn och hustru. Det sades till Luqmân: ”Har din fru dött?” Då svarade han: ”Det ligger en ny kvinna i min säng.”

7 – Att man strävar efter belöningen för tålamodets dygder och de tålmodigas belöning och glädje med deras tålamod. Om han därtill är nöjd med olyckan, är det ultimata målet nått.”

Sedan kan man lägga dit ytterligare sätt:

8 – Att man vet att hur det än är bestämt så är det bra för tjänaren.

9 – Att man vet att svåra prövningar råkar endast de bästa ut för.

10 – Att man vet att man är en slav och att en slav inte har någon invändning.

11 – Att man vet att det som har hänt är utmed Ägarens välbehag och därför måste slaven behagas av det som Ägaren behagas av.

12 – Att man fördömer sig själv när man börjar sörja och inser att olyckan var oundviklig. Det finns ingen nytta av att sörja för något som är oundvikligt.

13 – Att man vet att det endast rör sig om en obetydligt kort tid.