Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

I´ânat-ul-Mustafîd bi Sharh Kitâb-it-Tawhîd, sid. 58

Därefter sade Allâh (tabârak wa ta´âlâ):

وَهُم مُّهْتَدُونَ

”… de har funnit den rätta vägen.”

Detta är monoteismens andra drag; vägledning. De som uppriktigt dyrkar Allâh allena är vägledda. Deras handlingar är vägledda i jordelivet; de dyrkar Allâh utmed insikt och undviker avguderi, innovationer och myter. Avgudadyrkarna är dock inte vägledda i jordelivet. De är vilsna, ty de dyrkar både Allâh och annat. De är alltså vilsna och inte vägledda. Alltså erhåller monoteisterna två särskilda drag:

1 – Trygghet mot straff.

2 – Skydd mot villfarelse.

Monoteisten dyrkar Allâh med insikt, ljus och bevis. Han rättar sig efter sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah och beträder den rätta vägen. Avgudadyrkarens väg är emellertid inte baserad på vägledning, religion och bevis. Han tröttar ut sig själv i jordelivet och går mot helvetet. Allâh (ta´âlâ) sade:

فَمَنِ اتَّبَعَ هُدَايَ فَلَا يَضِلُّ وَلَا يَشْقَى

”Den som följer Min vägledning skall inte gå vilse och han skall besparas lidande.”1

Han avviker inte från sanningen i jordelivet och han undkommer olycka i efterlivet. Det är Allâhs (subhânahu wa ta´âlâ) garanti till den som rättar sig efter Qur’ânen.