Allâh lät hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hjälpare från stammarna al-Aws och al-Khazradj lyssna till deras judiska bundsförvanter i al-Madînah när de talade om att en profets tid var kommen. När de hade konflikter med dem brukade de skrämma dem med honom och säga:

”Vi skall tillsammans med honom döda er liksom ´Âd och Iram dödades.”

Precis som alla andra araber brukade Ansâr vallfärda till Ka´bah. Det gjorde inte judarna. När Ansâr såg hur Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kallade folket till Allâhs (ta´âlâ) religion och hans drag som kännetecknade ärlighet sade de:

”Vid Allâh! Det är han som judarna har skrämt er med! Låt dem inte nå honom innan oss.”

Suwayd bin as-Sâmit, broder till Banû ´Amr bin ´Awf bin al-Aws, hade anlänt till Makkah. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kallade på honom, men han besvarade inte och reste istället tillbaka till al-Madînah och stupade i ett av deras krig. Suwayd var ´Abdul-Muttalibs kusin. Efter det kom Abûl-Haysar Anas bin Râfi´ med en grupp ungdomar från stammen Banû ´Abdil-Ashhal till Makkah för att söka förbund. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kallade dem till islam varpå en av deras ynglingar vid namnet Iyâs bin Mu´âdh sade:

”Mitt folk! Jag svär vid Allâh att detta är bättre än vad vi har kommit för.”

Abûl-Haysar slog till honom och skällde ut honom så att han blev tyst. De slöt aldrig något förbund och återvände sålunda till al-Madînah. Det sägs att Iyâs bin Mu´âdh dog i egenskapen av en muslim.