11. Imamernas anhängare kunde lämna deras åsikter för Sunnah

Imamernas anhängare stämde trots allt in på:

ثُلَّةٌ مِّنَ الْأَوَّلِينَ وَقَلِيلٌ مِّنَ الْآخِرِينَ

”Många av dem är sådana som levde i äldre tider; men få av dem är av senare släkten.”1

De anammade inte alla sina imamers åsikter. Många gånger lämnade de dem när de insåg att Sunnah säger något annat. De två imamerna Muhammad bin al-Hasan och Abû Yûsuf (rahimahumâ Allâh) skilde sig från sin lärare Abû Hanîfah inom drygt en tredjedel2 av hans åsikter. Förgreningsböckerna vittnar om det. Liknande sägs om Imâm al-Muzanî3 och andra bland ash-Shâfi´îs anhängare. Det hade tagit alltför mycket tid att nämna alla exempel på det. Således nöjer vi oss med två stycken:

1 – Imâm Muhammad4 sade:

”Abû Hanîfah (rahimahullâh) ansåg inte att åkallan om regn skulle ackompanjeras med bön. Vad mig beträffar, så anser jag att imamen skall be två Raka´ât med människorna, åkalla och vända in och ut på kläderna.”5

2 – ´Isâm bin Yûsuf al-Balkhî var en av Imâm Muhammads kollegor och Imâm Abû Yûsufs nära elever6. Många av hans utslag gick emot Imâm Abû Hanîfahs åsikter. Dels kände han inte till hans bevis, dels kände han till andras bevis varför han gav utslag utmed det istället7. Följaktligen lyfte han på händerna när han gick ned i Rukû´ och uppför Rukû´8.

Avslutningsvis hoppas jag att efteraparna inte börjar förtala den här bokens metod och följaktligen låter bli att gagnas av dess profetiska Sunnah bara för att den inte är överensstämmande med deras rättsskola. Istället hoppas jag på att de tänker på imamernas angivna citat om att det är obligatoriskt att praktisera Sunnah och lämna allting annat som går emot den. De skall veta att förtal av den här metoden är inget annat än förtal av deras respektive imamer. Vi har ju tagit den här metoden från dem. Den som vänder dem ryggen i den här frågan befinner sig i ett kritiskt tillstånd. Ty det betyder att de vänder Sunnah ryggen. I samband med tvist är vi skyldiga att referera till och efterleva Sunnah. Han (ta´âlâ) sade:

فَلاَ وَرَبِّكَ لاَ يُؤْمِنُونَ حَتَّىَ يُحَكِّمُوكَ فِيمَا شَجَرَ بَيْنَهُمْ ثُمَّ لاَ يَجِدُواْ فِي أَنفُسِهِمْ حَرَجًا مِّمَّا قَضَيْتَ وَيُسَلِّمُواْ تَسْلِيمًا

”Nej, vid din Herre! De är inte troende förrän de sätter dig som domare att döma mellan sig i alla sina tvister och därefter inte i sitt inre har någon invändning mot dina beslut utan underkastar sig dem helt och fullt.”9

Jag ber Allâh att Han låter oss vara som de som Han sade om:

إِنَّمَا كَانَ قَوْلَ الْمُؤْمِنِينَ إِذَا دُعُوا إِلَى اللَّهِ وَرَسُولِهِ لِيَحْكُمَ بَيْنَهُمْ أَن يَقُولُوا سَمِعْنَا وَأَطَعْنَا وَأُوْلَئِكَ هُمُ الْمُفْلِحُونَ وَمَن يُطِعِ اللَّهَ وَرَسُولَهُ وَيَخْشَ اللَّهَ وَيَتَّقْهِ فَأُوْلَئِكَ هُمُ الْفَائِزُونَ

”När de troende kallas inför Allâh och Hans sändebud för att han skall döma i det som rör dem, kan deras svar inte bli annat än detta: ”Vi har hört och vi lyder”; dem skall det gå väl i händer. De som lyder Allâh och Hans sändebud, som fruktar Allâh och ständigt har Honom för ögonen, det är de som skall vinna den stora segern.”10

Damaskus

13 Djumâdâ al-Âkhirah 1370

156:13-14

2Ibn ´Âbidîn i ”al-Hâshiyah” (1/62). al-Luknawî tillskrev det al-Ghazâlî i ”an-Nâfi´ al-Kabîr”, sid. 93

3Han sade i början av ”Mukhtasar Fiqh-ish-Shâfi´î”:

”Jag har förkortat den här boken utifrån Muhammad bin Idrîs ash-Shâfi´îs (rahimahullâh) kunskap och slutsatser från hans ord, för att underlätta den för personen som vill läsa den. Därtill skall det klargöras att han förbjöd att både han och andra följs blint. Han ville nämligen att ens religion och liv förblir tryggade.”

4Han sade uttryckligt att han skiljer sig från sin imam inom drygt tjugo frågor. De finns på 43, 44, 103, 120, 158, 169, 172, 173, 228, 230, 240, 244, 274, 275, 284, 314, 331, 338, 355 och 356. Se ”at-Ta´lîq al-Mumadjdjad ´alâ Muwatta’ Muhammad”.

5al-Muwatta’, sid. 158

6al-Fawâ’id al-Bahiyyah fî Tarâdjim-il-Hanafiyyah, sid. 116

7al-Bahr ar-Râ’iq (6/93) och Rasm-ul-Muftî (1/28).

8al-Fawâ’id, sid. 116. Kommentaren till det är bra:

”Därmed vet man att rapporteringen via Makhûl från Abû Hanîfah är falsk, nämligen:

”Den som lyfter på händerna när han ber har förstört sin bön.”

Amîr Kâtib al-Atqânî lurades av den, vilket nämns i hans biografi. ´Isâm bin Yûsuf al-Balkhî, som var en av Abû Yûsufs elever, lyfte på sina händer. Om den rapporteringen hade haft en grund, skulle Abû Yûsuf och ´Isâm vetat det.”

Han sade också:

”Bara för att en Hanafî låter bli att lämna sin imams åsikt inom en fråga på grund av den andra åsiktens starka bevis, så betyder det inte att han lämnar rättsskolan. Det är rättsskolan. Ser du inte att ´Isâm bin Yûsuf lämnade Abû Hanîfahs åsikt om upplyftning av händer och ändå anses tillhöra Hanafiyyah?”

Han sade också:

”Det är bara att beklaga sig hos Allâh gällande våra samtida ignoranter. De förtalar den som låter bli att följa sin imam inom en fråga på grund av den andra åsiktens styrka och utesluter honom ur rättsskolan. Det är egentligen inte konstigt, de är lekman. Det konstiga är att det härrör från folk som liknar de lärda och går som de, liksom boskap.”

94:65

1024:51-52