11. Ibrâhîms kall

2 – Ibrâhîm, Allâhs förtrogne, var profeternas fader och de renläriga monoteisternas ledare. Allâh befallde sändebudens ledare och den siste profeten och hans samfund att följa honom och hans kall, praxis och metodik. Han (ta´âlâ) sade:

وَإِذ قالَ إِبراهيمُ لِأَبيهِ آزَرَ أَتَتَّخِذُ أَصنامًا آلِهَةً إِنّي أَراكَ وَقَومَكَ في ضَلالٍ مُبينٍ ﴿٧٤ وَكَذلِكَ نُري إِبراهيمَ مَلَكوتَ السَّماواتِ وَالأَرضِ وَلِيَكونَ مِنَ الموقِنينَ ﴿٧٥فَلَمّا جَنَّ عَلَيهِ اللَّيلُ رَأى كَوكَبًا قالَ هـذا رَبّي فَلَمّا أَفَلَ قالَ لا أُحِبُّ الآفِلينَ ﴿٧٦ فَلَمّا رَأَى القَمَرَ بازِغًا قالَ هـذا رَبّي فَلَمّا أَفَلَ قالَ لَئِن لَم يَهدِني رَبّي لَأَكونَنَّ مِنَ القَومِ الضّالّينَ ﴿٧٧ فَلَمّا رَأَى الشَّمسَ بازِغَةً قالَ هـذا رَبّي هـذا أَكبَرُ فَلَمّا أَفَلَت قالَ يا قَومِ إِنّي بَريءٌ مِمّا تُشرِكونَ ﴿٧٨ إِنّي وَجَّهتُ وَجهِيَ لِلَّذي فَطَرَ السَّماواتِ وَالأَرضَ حَنيفًا وَما أَنا مِنَ المُشرِكينَ ﴿٧٩

”OCH Ibrâhîm sade till sin fader Âzar: ”Gör du bilder till föremål för dyrkan? Jag ser tydligt att du och dina stamfränder har gått vilse.” Vi visade nu Ibrâhîm herraväldet över himlarna och jorden, för att han skulle bli fullt övertygad. När nattens mörker sänkte sig över honom, såg han en stjärna och utropade: ”Detta är min Herre!” Men när den sjönk, sade han: ”Jag kan inte dyrka något som sjunker och försvinner.” Och när han såg månen gå upp sade han: ”Detta är min Herre!” Men när den sjönk sade han: ”Om min Herre inte vägleder mig blir jag säkert en av dem som går vilse.” Och han såg solen gå upp och sade: ”Detta är min Herre! Denna är störst.” Men när den sjönk sade han: ”Stamfränder! Jag har ingen del i ert avguderi. Jag har i sökandet efter sanningen funnit den rena, ursprungliga tron, vänt mig ifrån allt falskt och till Den som har skapat himlarna och jorden, och jag tillhör inte avgudadyrkarna.”1

Ett varmt och starkt kall till Tawhîd och dyrkan tillägnad Allâh allena och en kamp mot avguderi. Det inleds med familjen och breder sedermera ut sig till hela samfundet. Det bekrigar avguderi och skakar om dyrkan tillägnad statyer och himlakroppar.

Allâhs förtrogne anammade det bästa tillvägagångssättet när han debatterade och argumenterade för att fastställa Allâhs argumentationer och krossa avguderiet och dess falskhet och tvivel. Han tog upp statyerna för att förnedra deras påhittade och tillverkade gudar och blotta deras dumhet. Han iakttog de omnämnda himlakropparna som sjönk och försvann för att klarlägga för folket deras falska gudomlighet. Vem tar i så fall hand om människorna och ser efter dem när dessa himlakroppar sjunker och försvinner? Alltså blir de tvungna att förkasta och häda dessa påstådda och falska gudomligheter, ta avstånd från dem och i stället vända sig till sin sanne Gud som har skapat himlarna och jorden och som varken försvinner eller upphör – Han vet allt om dem, bevarar dem och ser efter dem. Här ser vi starka argument som han hämtar från den påtagliga verkligheten och beskådade skapelsen.

Han (ta´âlâ) sade:

 وَاذكُر فِي الكِتابِ إِبراهيمَ إِنَّهُ كانَ صِدّيقًا نَبِيًّا ﴿٤١ إِذ قالَ لِأَبيهِ يا أَبَتِ لِمَ تَعبُدُ ما لا يَسمَعُ وَلا يُبصِرُ وَلا يُغني عَنكَ شَيئًا ﴿٤٢ يا أَبَتِ إِنّي قَد جاءَني مِنَ العِلمِ ما لَم يَأتِكَ فَاتَّبِعني أَهدِكَ صِراطًا سَوِيًّا ﴿٤٣ يا أَبَتِ لا تَعبُدِ الشَّيطانَ إِنَّ الشَّيطانَ كانَ لِلرَّحمـنِ عَصِيًّا ﴿٤٤يا أَبَتِ إِنّي أَخافُ أَن يَمَسَّكَ عَذابٌ مِنَ الرَّحمـنِ فَتَكونَ لِلشَّيطانِ وَلِيًّا ﴿٤٥ قالَ أَراغِبٌ أَنتَ عَن آلِهَتي يا إِبراهيمُ لَئِن لَم تَنتَهِ لَأَرجُمَنَّكَ وَاهجُرني مَلِيًّا ﴿٤٦ قالَ سَلامٌ عَلَيكَ سَأَستَغفِرُ لَكَ رَبّي إِنَّهُ كانَ بي حَفِيًّا ﴿٤٧ وَأَعتَزِلُكُم وَما تَدعونَ مِن دونِ اللَّـهِ وَأَدعو رَبّي عَسى أَلّا أَكونَ بِدُعاءِ رَبّي شَقِيًّا ﴿٤٨ فَلَمَّا اعتَزَلَهُم وَما يَعبُدونَ مِن دونِ اللَّـهِ وَهَبنا لَهُ إِسحاقَ وَيَعقوبَ وَكُلًّا جَعَلنا نَبِيًّا ﴿٤٩ وَوَهَبنا لَهُم مِن رَحمَتِنا وَجَعَلنا لَهُم لِسانَ صِدقٍ عَلِيًّا ﴿٥٠

”OCH nämn i Skriften Ibrâhîm; Han var en man av sanning och en profet, och han sade till sin fader: ”Fader! Varför tillber du det som varken kan höra eller se och som är dig till ingen nytta Fader! Jag har fått del av en kunskap som du inte har fått del av. Följ mig [så] skall jag visa dig en rak väg. Fader! Dyrka inte Djävulen – Djävulen som gjorde uppror mot den Nåderike. Fader! Jag fruktar att Allâhs straff skall drabba dig och att du då [skall inse att du] varit Djävulens vän.” Han sade: ”Hatar du mina gudar, Ibrâhîm? Om du inte upphör med detta, skall jag laga så att du blir stenad. Ge dig nu av under lång tid!” Han sade: ”Fred vare med dig! Jag skall be till min Herre, att Han förlåter dig. Han har alltid varit god mot mig. Och jag skall dra mig undan från er alla och från det som ni anropar i Allâhs ställe, och jag skall anropa min Herre så att Han hör min bön.” Och sedan han lämnat dem och det som de dyrkade i Allâhs ställe, skänkte Vi honom Ishâq och Ya´qûb och kallade dem båda till profeter. Och Vi gav dem del av Vår nåd och lät [senare släkten] hålla dem högt i ära som sanningens män.”2

Ett varmt kall till Tawhîd, baserat på kunskap, logik, förnuft och ädel karaktär. Det leder den vilsne till den raka vägen. Dess motsats är blind fanatism grundad på lust, okunnighet, envishet och omedgörlighet. Hur annars kan man dyrka något som varken hör, ser eller nyttar? Kunskapen om Tawhîd är kunskapen som alla profeter var stärkta av och med vilken de angrep falskheten, okunnigheten och avguderiet. Okunnighet om Tawhîd är en destruktiv okunskap och ett dödligt gift som slår ut såväl förnuftet som tänket:

 يا أَبَتِ إِنّي قَد جاءَني مِنَ العِلمِ ما لَم يَأتِكَ فَاتَّبِعني أَهدِكَ صِراطًا سَوِيًّا 

”Fader! Jag har fått del av en kunskap som du inte har fått del av. Följ mig [så] skall jag visa dig en rak väg.”

Efter denna starka fas som Ibrâhîm genomgick med sin familj och sitt samfund riktade han sig kraftfullt och modigt in på den orättfärdige och tyranniske makthavaren som hävdade gudomlighet. Han (ta´âlâ) sade:

أَلَمْ تَرَ إِلَى الَّذِي حَآجَّ إِبْرَاهِيمَ فِي رِبِّهِ أَنْ آتَاهُ اللّهُ الْمُلْكَ إِذْ قَالَ إِبْرَاهِيمُ رَبِّيَ الَّذِي يُحْيِي وَيُمِيتُ قَالَ أَنَا أُحْيِي وَأُمِيتُ قَالَ إِبْرَاهِيمُ فَإِنَّ اللّهَ يَأْتِي بِالشَّمْسِ مِنَ الْمَشْرِقِ فَأْتِ بِهَا مِنَ الْمَغْرِبِ فَبُهِتَ الَّذِي كَفَرَ وَاللّهُ لاَ يَهْدِي الْقَوْمَ الظَّالِمِينَ

”HAR DU inte hört om den man som tvistade med Ibrâhîm om hans Herre? – Allâh hade skänkt honom kunglig makt och myndighet. – Och Ibrâhîm sade: ”Min Herre är Den som skänker liv och skänker död.” Han svarade: ”Jag skänker liv och jag skänker död!” Då sade Ibrâhîm: ”Allâh låter solen gå upp i öster; låt den då gå upp i väster!” Och han, som hädade, blev förstummad av häpnad. – Allâh vägleder inte de orättfärdiga.”3

Ibrâhîm (´alayhis-salâm) befallde honom att dyrka Allâh allena och betro Hans herravälde och suveräna rätt till dyrkelse. Men mannen överskred sina gränser och var för högmodig för att acceptera Tawhîd varvid han också vägrade ta avstånd från herraväldet som han hade framhävt. Följaktligen avvisade Ibrâhîm honom och lade fram sina lysande och klara belägg. Han sade:

رَبِّيَ الَّذِي يُحْيِي وَيُمِيتُ

”Min Herre är Den som skänker liv och skänker död.”

Det vill säga, att Han är ensam om att skapa, ordna, ge liv och ge död. Den tyranniske dåren svarade:

أَنَا أُحْيِي وَأُمِيتُ

”Jag skänker liv och jag skänker död!”

Det vill säga, att han dödar den han vill och skonar den han vill.

Hans svar var inget annat än en manipulation och undanflykt. Ibrâhîm (´alayhis-salâm) syftade ju på att hans Herre förser människor, djur och växter med liv ur intet och sedan tar deras liv. Då Ibrâhîm såg att hans manipulation och lurendrejeri kunde förvilla dumma och naiva människor sade han:

فَإِنَّ اللّهَ يَأْتِي بِالشَّمْسِ مِنَ الْمَشْرِقِ فَأْتِ بِهَا مِنَ الْمَغْرِبِ فَبُهِتَ الَّذِي كَفَرَ

”Allâh låter solen gå upp i öster; låt den då gå upp i väster!” Och han, som hädade, blev förstummad av häpnad.”

Där stod han förvirrad, tom på motargument och förstummad då hans lögn hade gett vika:

إِنَّ الْبَاطِلَ كَانَ زَهُوقًا

”Ja, lögnen är dömd att vika!”4

Här finns förvisso en lärdom: Ett kall till Tawhîd ackompanjerat med yttersta uppriktighet, visdom och förnuft. Det tillämpas på korrekt sätt, baseras på Allâhs order och eftersträvar inte makt och myndighet. Om Ibrâhîm (´alayhis-salâm) hade varit ute efter makt skulle han anammat en annan metodik och rekryterat sympatisörer. Men Allâh, Hans profeter och de rättfärdiga kallarna vägrar anamma en annan metod än den som medför vägledning, klarlägger sanningen och lägger fram bevisen för de envisa och omedgörliga.

16:74-79

219:41-50

32:258

417:81