11. Hedningarnas tillstånd på profetens tid

Författaren sade:

”Följaktligen sände Allâh Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som reformerade deras fader Ibrâhîms (´alayhis-salâm) religion åt dem. Han berättade för dem att närheten som de eftersträvade och dogmen som de hade tillkom endast Allâh och att de inte får ägnas åt någon annan Allâh – ingen nära ängel och inget sänt sändebud, än mindre någon annan.

För övrigt bekräftade dessa avgudadyrkare att Allâh allena är Skaparen, att ingen annan än Han upprätthåller ordningen och att alla himlar inklusive det som finns i dem och alla sju jordar inklusive det som finns på dem är Hans underordnade slavar.”

Författaren (rahimahullâh) säger att dessa människor befann sig i detta hedniska tillstånd genom att dyrka avgudar som, enligt dem, fick dem att komma närmare Allâh (ta´âlâ). De befann sig i detta tillstånd till dess att Allâh sände Sitt sändebud och Sin siste profet Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Allâh (ta´âlâ) sände honom med ren och uppriktig Tawhîd. Han manade människorna till att dyrka Honom allena samtidigt som han varnade dem för avguderi. Allâh (ta´âlâ) sade:

إِنَّهُ مَن يُشْرِكْ بِاللّهِ فَقَدْ حَرَّمَ اللّهُ عَلَيهِ الْجَنَّةَ وَمَأْوَاهُ النَّارُ وَمَا لِلظَّالِمِينَ مِنْ أَنصَارٍ

”Allâh utestänger den från paradiset som avgudar med Allâh och Elden skall bli hans sista hemvist. För de orättvisa finns inga hjälpare.”1

Han klargjorde för dem att endast Allâh har rätt att dyrkas. Likaså förklarade han för dem att det är förbjudet att dyrka någon annan än Allâh (subhânahu wa ta´âlâ), oavsett om den dyrkade är en närstående ängel eller en sänd profet, för att inte tala om någon annan. Han (ta´âlâ) sade:

أَلَمْ أَعْهَدْ إِلَيْكُمْ يَا بَنِي آدَمَ أَن لَّا تَعْبُدُوا الشَّيْطَانَ إِنَّهُ لَكُمْ عَدُوٌّ مُّبِينٌ وَأَنْ اعْبُدُونِي هَذَا صِرَاطٌ مُّسْتَقِيمٌ

”Befallde Jag er inte, människor, att inte tjäna Djävulen, som är er svurne fiende, och befallde Jag er inte att dyrka Mig? Detta är en rak väg.”2

Förmodligen syftar författaren på Hans (ta´âlâ) ord:

ثُمَّ أَوْحَيْنَا إِلَيْكَ أَنِ اتَّبِعْ مِلَّةَ إِبْرَاهِيمَ حَنِيفًا وَمَا كَانَ مِنَ الْمُشْرِكِينَ

”Därefter uppenbarade Vi för dig att följa Ibrâhîm i hans rena, ursprungliga tro, och han hörde inte till avgudadyrkarna.”3

Han (rahimahullâh) säger att avgudadyrkarna som sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sändes till bekräftade att Allâh är den ende Skaparen som har skapat himlarna och jorden samt dem själva. De bekräftade att Han styr ordningen. Det har Allâh sagt om dem i flera verser i den ädla Qur’ânen. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَلَئِن سَأَلْتَهُم مَّنْ خَلَقَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ لَيَقُولُنَّ خَلَقَهُنَّ الْعَزِيزُ الْعَلِيمُ

”Om du frågar dem: ”Vem har skapat himlarna och jorden?” – svarar de helt säkert: ”Den Allsmäktige, den Allvetande har skapat dem.”4

وَلَئِن سَأَلْتَهُم مَّنْ خَلَقَهُمْ لَيَقُولُنَّ اللَّهُ فَأَنَّى يُؤْفَكُونَ

”Och om du frågar dem, vem som har skapat dem, svarar de helt visst: ”Allâh.”5

Verser med liknande innebörd är många.

Denna bekräftelse är däremot värdelös, ty det är meningslöst att bekräfta herraväldet om man inte bekräftar gudomligheten och endast dyrkar Allâh. Att bekräfta herraväldet fordrar att man likaså bekräftar gudomligheten och att bekräfta gudomligheten omfattar bekräftelsen av herraväldet.

Det första är ett fordrande bevis. Denna bekräftelse är ett fordrande bevis för den som bekräftar gudomligheten. Om Allâh är den ende Skaparen som styr ordningen och har makten i Sin hand, är det obligatoriskt att Han allena dyrkas och ingen annan.

Det andra omfattas av det första. Tawhîd-ul-Ulûhiyyah omfattas av Tawhîd-ur-Rubûbiyyah eftersom man dyrkar endast Herren (´azza wa djall) som man anser vara den ende Skaparen (subhânahu wa ta´âlâ) som styr ordningen.

15:72

236:60-61

316:123

443:9

543:87