11. Hadîth ”Det finns inte en man som blir försedd med vatten till tvagning…”

Imâm ´Abdul-´Adhîm bin ´Abdil-Qawî al-Mundhirî (d. 656)

at-Targhîb wat-Tarhîb (186)

Kommentar: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Källa: Sahîh-ut-Targhîb wat-Tarhîb (1/192)

186 – ´Amr bin ´Abasah as-Sulamî (radhiya Allâhu ´anh) sade:

Under den förislamiska tiden ansåg jag att människorna var vilsna och på osäker grund då de dyrkade avgudar. Då jag hörde talas om en man i Makkah som underrättade om saker och ting, satte jag mig på mitt riddjur och reste till honom. Det var Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)… Jag sade: ”Allâhs profet! Berätta för mig om tvagningen.” Han sade: ”Det finns inte en man som blir försedd med vatten till tvagning varvid han sköljer munnen, drar in vatten i näsan och snyter ut det, utan att synder från hans ansikte lämnar hans skägg tillsammans med vattnet. Därefter tvättar han sina händer till och med armbågarna varvid synder från hans händer lämnar hans fingertoppar tillsammans med vattnet. Därefter bestryker han sitt huvud varvid synder från hans huvud lämnar hans hår tillsammans med vattnet. Därefter tvättar han sina fötter till och med fotknölarna varvid synder från hans fötter lämnar hans tåtoppar tillsammans med vattnet. När han då reser sig upp för att be och lovar Allâh (ta´âlâ), hyllar Honom och glorifierar Honom på ett sätt som tillkommer Honom och fokuserar sitt hjärta på Allâh (ta´âlâ), avslutar han bönen lika ren från synder som den dag då hans moder födde honom.”1

Rapporterad av Muslim.

1Autentisk.