11. Den kloke och tystnaden III

1 – Om tungan är bra, är resten av kroppsdelarna bra. Om den är förstörd, är även kroppsdelarna det.

2 – Yahyâ bin Abî Kathîr sade:

”En person talar inte väl utan att det syns på hans handlingar.”

3 – Den kloke talar inte förrän han blir frågad. Han talar endast med den som accepterar hans ord. Han ger inte igen om han förtalas eller förolämpas. Även om det är fint att tiga först, är det ännu finare att tiga när något fult sägs.

4 – Ibn Mas´ûd sade:

”Jag svär vid Allâh att inget förtjänar att fängslas så länge som tungan.”

5 – Den kloke ser till att vakta sitt tillstånd så att det inte faller i brister. Till de brister som mest förstör det sunda inre och den goda själen är överflödigt tal. Detta gäller även om det är tillåtet att tala mycket. En person kan inte lägga vikt vid tystnaden om han inte lämnar det tillåtna talet.

6 – Ibrâhîm at-Taymî sade:

”En person som umgicks med ar-Rabî´ bin Khaytham i tjugo år berättade för mig att han aldrig hade hört honom säga något klandervärt.”

7 – Den kloke är ålagd att träna på att låta bli att tala tillåtet tal så att han inte faller i förbud så att inte hans död blir i det som kommer ut ur honom.

8 – Om en person talar för mycket, börjar han tycka om olydnad. Om en person inte vägleds till att tala om det som gagnar honom i nästa liv, är det bättre för honom att låta bli att tala dåligt.

9 – Muwarriq al-´Idjlî sade:

”Det finns en sak som jag söker i tjugo år och som jag kommer att fortsätta leta efter; att tiga om det som inte angår mig!”

10 – Khâridjah sade:

”Jag umgicks med ´Abdullâh bin ´Awn i femton år och jag tror inte att änglarna skrev ned något till hans nackdel.”