11. Allâhs resning över tronen

Allâhs resning över tronen

Ordetالإستواء kan ha flera betydelser där alla roterar kring fullkomlighet och fulländning. Det har nämnts på tre sätt i Qur’ânen:

Det första: Oinskränkt. Exempel på det är Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَلَمَّا بَلَغَ أَشُدَّهُ وَاسْتَوَى

”Och när han hade vuxit upp och nått full mognad till kropp och själ…”1

Det andra: Inskränkt medإِلَى. Exempel på det är Allâhs (ta´âlâ) ord:

ثُمَّ اسْتَوَى إِلَى السَّمَاء فَسَوَّاهُنَّ سَبْعَ سَمَاوَاتٍ

”Därefterاستوى Han إلى himlen och formade den till sju himlar.”2

Det vill säga avsåg med en fullkomlig vilja.

Det tredje: Inskränkt medعَلَى. Exempel på det är Allâhs (ta´âlâ) ord:

لِتَسْتَوُوا عَلَى ظُهُورِهِ

”Efter att ha tagit dem i er tjänst och stigit ombord eller suttit upp på dem…”3

Det vill säga höghet och fasthet.

Allâhs (ta´âlâ) resning (الإستواء) över tronen innebär Hans höghet och fasthet över den på ett sätt som passar Hans majestät och storhet. Resningen är en av Hans handlingsegenskaper som har bevisats av Qur’ânen, Sunnah och samstämmigheten. Vad gäller Qur’ânen, sade Allâh (ta´âlâ):

الرَّحْمَنُ عَلَى الْعَرْشِ اسْتَوَى

”Den Nåderike har rest Sig över tronen.”4

Vad gäller Sunnah, rapporterade al-Khallâl i ”as-Sunnah” (med en autentisk berättarkedja utmed al-Bukhârîs villkor) från Qatâdah bin an-Nu´mân (radhiya Allâhu ´anh) som berättade att han hörde Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga:

”Efter att Allâh hade blivit klar med Sin skapelse, reste Han sig över Sin tron.”5

Shaykh ´Abdul-Qâdir al-Djaylânî sade:

”Den nämns i varje skrift som Allâh har uppenbarat för profeterna.”6

Ahl-us-Sunnah är enade om att Allâh (ta´âlâ) är ovanför Sin tron. Ingen har någonsin sagt att Han inte är ovanför tronen. Det är omöjligt att rapportera det från dem såväl konkret som abstrakt. En man kom till Imâm Mâlik och sade:

Abû ´Abdillâh:

الرَّحْمَنُ عَلَى الْعَرْشِ اسْتَوَى

Den Nåderike har rest Sig över tronen.”

Hur reste Han Sig?” Han svarade: ”Resningen är inte okänd. Beskaffenheten är obegriplig. Det är obligatoriskt att tro på den och innovation att fråga om den. Jag betraktar dig endast som en innovatör.” Därefter befallde han att han körs ut.

Liknande har rapporterats från Mâliks lärare Rabî´ah bin Abî ´Abdir-Rahmân7.

Att resningen inte är okänd betyder att den språkliga betydelsen är inte okänd. Den betyder ju höghet och fasthet.

Att beskaffenheten är obegriplig betyder att vårt förstånd kan inte begripa hur Allâh (ta´âlâ) har rest Sig över Sin tron. Det enda sättet att förstå det på är via Uppenbarelsen som i sin tur inte har nämnt något. Om det varken finns något intellektuellt eller uppenbarat bevis för det, förblir beskaffenheten okänd. Därtill är det obligatoriskt att inte forska kring den.

Att det är obligatoriskt att tro på den innebär att det är obligatoriskt att tro på Allâhs resning över tronen på ett passande sätt. Ty Allâh har berättat det om Sig själv varför det är obligatoriskt att bekräfta och betro det.

Att det är innovation att fråga om den betyder att det är innovation att fråga om resningens beskaffenhet. Det beror på att frågan var okänd på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagares tid.

Detta Imâm Mâlik (rahimahullâh) sade om resningen är generellt och gäller samtliga egenskaper som Allâh (ta´âlâ) har bekräftat åt Sig själv i Sin skrift och det Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har bekräftat åt Honom. Vi känner till deras betydelser till skillnad från deras beskaffenhet då Allâh har berättat om dem till skillnad från deras beskaffenhet. Tal om egenskaperna hör till tal om essensen. Om vi bekräftar Allâhs (ta´âlâ) essens utan att föreställa oss den, skall vi också bekräfta Hans egenskaper utan att föreställa oss dem.

Vissa lärda har sagt:

”Om en Djahmî säger till dig: ”Hur stiger Allâh ned till den nedersta himlen?” skall du säga till honom: ”Allâh har berättat för oss att Han stiger ned utan att berätta för oss hur Han stiger ned.”

Andra har sagt:

”Om en Djahmî frågar dig hur Allâhs egenskaper är, skall du svara: ”Hur är Hans essens?” Det kommer han inte att kunna föreställa sig. Säg då till honom: ”Om man inte kan föreställa sig Hans essens, kan man inte heller göra det med Hans egenskaper då egenskaperna hör till den beskrivne.”

Måhända säger någon att om Allâh har rest Sig över tronen, betyder det att Han antingen är större, mindre eller också jämlik med tronen. Detta fordrar att Allâh är en kropp, vilket Allâh omöjligt kan beskrivas med.

Det råder ju inga tvivel om att Allâh är större än tronen och allting annat. Det fordrar dock inget av de falska fodringarna som Allâh är fjärran från.

Att Allâh omöjligt kan beskrivas med kropp är oinskränkt sagt, både sett ur ett jakande perspektiv och ett nekande perspektiv. Begreppet är innovativt och nämns vare sig i Qur’ânen, Sunnah eller Salafs uttalanden. Frasen är generell och behöver detaljeras:

Om de syftar på en skapad och sammansatt kropp där varje kroppsdel är i behov av en annan, så är det omöjligt att Allâh, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare, beskrivs med den.

Om de syftar på något som finns till av sig själv och beskrivs på ett passande sätt, så är det inte omöjligt för Allâh (ta´âlâ). Allâh finns till av Sig själv och Han är beskriven med fullkomliga egenskaper som passar enkom Honom (subhânahu wa ta´âlâ). I och med att ordet ”kropp” kan uppfattas rätt och fel i förhållande till Allâh, skall det varken dementeras eller bekräftas oinskränkt.

Dessa fordringar som Ahl-ul-Bid´ah nämner för att kunna förneka Allâhs fullkomliga egenskaper består av två typer:

Den första: Korrekta fordringar som inte motstrider den fullkomlighet som Allâh måste beskrivas med. Denna typ är korrekt och obligatorisk att anta. Dessutom är det obligatoriskt att klargöra att den inte är omöjlig i förhållande till Allâh.

Den andra: Falska fordringar som motstrider den fullkomlighet som Allâh måste beskrivas med. Denna typ är falsk och måste förkastas. Dessutom är det obligatoriskt att klargöra att de inte alls fordras av Qur’ânen och Sunnah. Ty Qur’ânen och Sunnah är sanna och deras betydelser är sanna och sanningen kan aldrig fordra något falskt.

Måhända säger någon att Allâhs resning över tronen får vissa att tro att Han är i behov av den för att den skall bära på Honom.

Varenda en som känner till Allâhs (ta´âlâ) väldighet och fullkomliga styrka, kraft och rikedom, kommer aldrig att få för sig att Allâh är i behov av Sin tron för att den skall bära på Honom. Hur skulle det vara möjligt när tronen och allting annat är i oundvikligt behov av Allâh? Allâh (ta´âlâ) sade:

وَمِنْ آيَاتِهِ أَن تَقُومَ السَّمَاء وَالْأَرْضُ بِأَمْرِهِ

”Och till Hans under hör att himlen och jorden hålls uppe på Hans befallning.”8

Måhända undrar någon om det är korrekt att tolka Allâhs resning över tronen som maktövertag över tronen, vilket Mu´attilah gjorde då de ville fly från dessa fordringar. Den tolkningen är emellertid fel på grund av följande orsaker:

Den första: Även om denna fordring hade varit korrekt, så betyder det inte att den inte kan förklaras med den korrekta betydelsen. Och om den hade vara falsk, skulle det varit omöjligt att Qur’ânen och Sunnah består av falska fodringar. Den som tror det är vilsen.

Den andra: En sådan tolkning fordrar tvivelsutan falska fordringar. En av dem är att den motstrider Salafs samstämmighet. En annan är att det blir tillåtet att säga att Allâh har rest Sig över jorden och annat som Allâh är fjärran från. En tredje är att Allâh (ta´âlâ) inte hade makten över tronen förrän Han skapade himlarna och jorden.

Den tredje: Att versen tolkas som maktövertag är okänt enligt det arabiska språket. Faktum är att den tolkningen beljuger språket. Qur’ânen har uppenbarats på arabiska och då kan vi inte tolka den på ett sätt som araberna inte känner till.

Den fjärde: De som säger att versen betyder maktövertag medger att betydelsen är metaforisk. En metaforisk betydelse kan däremot endast bekräftas när fyra villkor uppfylls:

Det första: Ett korrekt bevis som fordrar att talets bokstavliga betydelse övergår till en metaforisk betydelse.

Det andra: Att det är en språklig möjlighet att den metaforiska betydelsen verkligen förstås på det sättet.

Det tredje: Att det är möjligt att den metaforiska betydelsen passar in i just det sammanhanget. Den behöver nödvändigtvis inte passa in i alla sammanhang på grund av andra förhindrande faktorer.

Det fjärde: Att beviset klargör att förståelsen skall vara metaforisk då formuleringen kan också ha en annan betydelse. Därför måste det finnas ett bevis för utnämningen – och Allâh vet bättre.

128:14

22:29

343:13

420:5

5Ibn-ul-Qayyim nämnde detta i ”Idjtimâ´-ul-Djuyûsh al-Islâmiyyah”, sid. 34

6al-Ghunyah, sid. 96

7Se ”al-Asmâ’ was-Sifât” (516).

830:25