109. Följeslagarna får nämnas bara positivt

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

Bayân-ul-Ma´ânî fî Sharh Muqaddimati Ibn Abî Zayd al-Qayrawânî, sid. 83-84

Abû Muhammad ´Abdullâh bin Abî Zayd al-Qayrawânî (radhiya Allâhu ´anh) sade:

Ingen av sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare ska nämnas på ett annat sätt än positivt. Deras konflikter ska förtigas. De har mest rätt att bli ursäktade.

FÖRKLARING

Några av Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs fundament är att Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare hyllas och nämns bara positivt. Ty Allâh hyllade och berömde dem. Därför sade profeten (sallâ Allâhuu ´alayhi wa sallam):

”Förtala inte mina följeslagare. Jag svär vid Honom i Vars hand Muhammads själ ligger att om någon av er hade skänkt guld motsvarande Uhud skulle det inte ha uppfyllt två sammansatta händer av det eller ens hälften av det.”1

Alla, inklusive följeslagarna, hamnar i konflikter. Däremot benådade Allâh följeslagarna med en förträfflighet som inte befläckades av deras konflikter. I tid av prövningar väljer vissa människor att hålla sig borta från dem och inte blanda sig i dem, medan andra drar egna slutsatser och inträder i dem i hopp om att släcka dem. Därför ska man inte forska kring deras konflikter i annat än ursäktande syfte.

Följeslagarna som individer var inte felfria, men de var felfria som folkgrupp och deras samstämmighet utgör ett bevis i sig. Som individer kunde de dock fela varpå felen ströks till följd av olika anledningar såsom ånger, följeskapets förträfflighet och goda handlingar. Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

De blandar sig inte i vad som hände mellan följeslagarna. De säger att det som rapporteras om deras dåliga sidor är antingen lögn, överdrivet, underdrivet, vinklat eller också autentiskt varvid de antingen drog egna slutsatser och hade rätt eller också drog de egna slutsatser och hade fel.

De anser inte att någon följeslagare var skyddad mot vare sig stora synder eller små synder. I helhet var det även möjligt för dem att synda. Deras företräde och dygd gör så att deras eventuella synder stryks. De kan till och med förlåtas för synder andra inte förlåts för då de har så många goda handlingar som stryker synderna, en förmån som deras efterträdare saknar. Det har bekräftats att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade att de är den bästa generationen2 och att om en av dem skänker två grabbnävar väger tyngre än att deras efterträdare skänker guld motsvarande berget Uhud. Om någon av dem har syndat, så har de antingen ångrat sig för synden, gjort goda handlingar som strukit synden, förlåtits till följd av deras företräde eller medling från Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vars medling de har mest rätt till eller också råkat ut för jordiska prövningar som medfört att deras synder har sonats. Om detta gäller faktiska synder, vad gäller då sakfrågor som de gjorde utifrån egna slutsatser? Om de hade rätt, fick de två belöningar, och om de hade fel, fick de en belöning och ett förlåtet fel. Därtill är deras eventuella synder få och förlåtna sett till deras dygder och goda handlingar som tron på Allâh och Hans sändebud, kamp för Hans sak, utvandring, bistånd, nyttig kunskap och goda handlingar.

Den som vetenskapligt och insiktsfull betraktar deras liv och inser vilka förträffligheter Allâh har benådat dem med, övertygas av att de är de bästa skapelserna efter profeterna. Det har aldrig varit någon som de och det kommer heller aldrig att vara någon som de. De är eliten i detta samfund som är det bästa och ädlaste samfundet hos Allâh.”3

Hadîthen säger:

“Allâh såg på Badrs folk och sade: ”Gör vad ni vill, för sannerligen har Jag förlåtit er.”4

Följaktligen förlåts de tack vare företrädesrätt, dygder och goda handlingar.

1al-Bukhârî (3673) och Muslim (2541).

2al-Bukhârî (2652) och Muslim (2535).

3al-´Aqîdah al-Wâsitiyyah, sid. 13

4al-Bukhârî (3007).