Vägen till Allâhs kärlek

´Allâmah ´Abdur-Rahmân bin Nâsir as-Sa´dî (d. 1376)

Bahdjat-ul-Abrâr, sid. 111-112

Abû Hurayrah berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Han (ta´âlâ) sade: ”Den som hyser agg till Min troende och gudfruktiga slav befinner sig i krig med Mig. Min slav närmar sig inte Mig med något Jag håller så kärt som med det som Jag har ålagt honom. Min slav fortsätter närma sig Mig med valfriheter tills att Jag älskar honom. När Jag älskar honom blir Jag hans hörsel som han hör med, syn som han ser med, hand som han tar med, fot som han går med. Om han frågar Mig, ger Jag honom. Om han ber Mig, besvarar Jag honom. Om han ber Mig om skydd, skyddar Jag honom. Det finns inget Jag tvekar på att göra som att ta Min troende slavs själ. Han hatar döden och Jag hatar att besvära honom, men den är oundviklig.”1

Denna nobla hadîth är den ädlaste hadîth som beskriver Allâhs troende och gudfruktiga slavar, deras dygd och deras rang.

Han berättar att den som hyser agg till Hans troende och gudfruktiga slavar bekrigar och hyser agg till Honom. Den som hyser agg till Herren och bekrigar kungadömets Konung är försakad, och den som erhåller Hans skydd är stödd. Ty de eftersträvar Allâhs kärlek till fullo varför Han älskar dem, ser efter dem och tar hand om dem.

Därefter nämnde Han deras fulländade egenskaper och underströk att Hans troende och gudfruktiga slavar gör först och främst sina plikter; de ber, fastar, betalar allmosa, vallfärdar, påbjuder rätt, förbjuder orätt, kämpar och efterlever såväl Hans som Hans slavars obligatoriska rättigheter. Därefter tar de nästa steg till Allâhs närhet genom att ta sig an frivilliga handlingar. Alla obligatoriska handlingar har sina frivillig motsvarigheter som består av väldiga dygder och fulländar de obligatoriska och deras belöning.

1al-Bukhârî (6502).