108. Då uppstår osämja bland ungdomar och studenter

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

al-Adjwibah al-Mufîdah ´an As’ilat-il-Manâhidj al-Djadîdah, sid. 252-254

Kompilering och kommentarer: Shaykh Djamâl bin Furahyân al-Hârithî

Fråga 108: Vad råder ni ungdomar som har lurats av dessa grupper, slutit sig till dem och kallat till dem?

Svar: Vi uppmanar alla ungdomar i allmänhet och detta lands ungdomar i synnerhet att sluta sig till Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah och Räddade gruppen som idag representeras av detta lands lärde, ledare och allmänhet. Alla har fostrats i Tawhîd och beträtt den rätta vägen. Vårt tillstånd är klart1.

Vi uppmanar ungdomarna att rätta sig efter denna grupp som anammar den korrekta metodiken och inte bry sig om andra sekter, grupper, partier och oliktänkande. Sådana företeelser häver gåvan i vårt land och splittrar vår enighet och våra hjärtan, vilket dessvärre håller på att hända.

Osämjan bland dagens ungdomar och många som tillskrivs kallet i detta land beror på att man har tagit hänsyn till dessa grupper, lurats av dem och marknadsfört deras tänk. Därför finns det osämja bland ungdomar och vissa studenter. Om de bara hade tackat Allâh för Hans gåvor och vidhållit den insikt och den kallelse som praktiserades och implementerades av reformatorn Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh), skulle de aldrig brytt sig om oliktänkande grupper som avviker från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), hans följeslagare och deras rättmätiga efterföljare. Imâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâbs (rahimahullâh) kallelse är mer än 200 år gammal och fortfarande framgångsrik. Ingen är oense kring den och den färdas på den rätta vägen.

Tvivelsutan är landet grundat på Qur’ânen och Sunnah och kallet är framgångsrikt. Till och med fienderna erkänner det. Fienderna erkänner att detta land är världens säkraste, tryggaste och sundaste land. Alla erkänner det. Varför ska vi ersätta denna gåva och bry oss om andras tänk då deras länder inte är framgångsrika? Inga av dessa tänk, kall eller grupper har gagnat deras länder eller fostrat någon reformatorisk grupp. Deras länder har inte ändrats från att vara sekulära, hedniska eller gravdyrkande till sanna islamiska länder. Ty dessa grupper bryr sig inte om dogm varför de inte heller är framgångsrika. Varför ska vi då se upp till dem, marknadsföra dem och kalla till dem?

1Styrelsen Kibâr-ul-´Ulamâ’ skrev:

”Vi varnar för all sorts involvering i avvikande ideologier och anammande av utländska gruppers och sekters principer. Detta lands befolkning måste vara enad och följa Salaf, deras efterträdare och alla tiders imamer av fasthållning vid Samlingen, sanningsenlig rådgivning och avsaknad av påhittade och spridda brister.” (at-Tâ’if, konferens 39, 1413)