106. Vad är domen för al-Ikhwân al-Muslimûn och Djamâ´at-ut-Tablîgh?

Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

al-Adjwibah al-Mufîdah ´an As’ilat-il-Manâhidj al-Djadîdah, sid. 248-250

Kompilering och kommentarer: Shaykh Djamâl bin Furahyân al-Hârithî

Fråga 106: Vad är domen för dessa sekter som al-Ikhwân al-Muslimûn och Djamâ´at-ut-Tablîgh?

Svar: I vårt land har vi bara en grupp. Alla människor i städerna och öknen följer Qur’ânen och Sunnah. De står på varandras sida och älskar varandra.

Beträffande dessa ankommande grupper, är det obligatoriskt att avfärda dem. De vill att vi går vilse och splittras till Tablîghî, Ikhwânî och så vidare. Varför denna splittring? Det är otacksamt mot Allâhs gåva då Han sade:

وَاعْتَصِمُواْ بِحَبْلِ اللّهِ جَمِيعًا وَلاَ تَفَرَّقُواْ وَاذْكُرُواْ نِعْمَةَ اللّهِ عَلَيْكُمْ إِذْ كُنتُمْ أَعْدَاء فَأَلَّفَ بَيْنَ قُلُوبِكُمْ فَأَصْبَحْتُم بِنِعْمَتِهِ إِخْوَانًا

”Och grip alla med ett fast grepp om Allâhs räddningslina och låt er inte splittras! Minns Allâhs välgärningar mot er: fiendskap hade rått mellan er, men Han lät försoning tränga in i era hjärtan och med Hans välsignelse blev ni bröder.”1

Vi är en enda grupp, vi är enade och vårt tillstånd är klart. Varför ska vi byta ut det mot något lägre? Varför ska vi lämna Allâhs (´azza wa djall) gåva i form av enighet, vänskap och rätt väg till förmån för sekter som splittrar och skingrar oss och sår fientlighet bland oss. Det är inte alls tillåtet.

Jag personligen har sett hur Djamâ´at-ut-Tablîgh bagatelliserar och flyr från Tawhîd. Jag var i en moské i Riyâdh och hade föreläsning om Tawhîd. I moskén satt en grupp Djamâ´at-ut-Tablîgh samlade. Så fort jag började tala gick de ut. Samma sak har de gjort med andra lärde och i samma moské; de gick ut. När de hör kall till Tawhîd går de ut ur moskéerna – de som kallar till samling i moskéer! Inte heller accepterar de från folk som kallar dem till Tawhîd. Det gäller emellertid inte bara dem utan alla som följer planlagda metodiker; de kompromissar inte med dem. Om de bara hade hamnat i detta utav okunnighet hade de alltid kunnat återvända till sanningen. Faktum är att de följer en planlagd metodik sedan en lång tid tillbaka. Följaktligen kan de inte lämna sin metodik. Gör de det lämnar de sina sekter, vilket de inte önskar.

Den senaste boken om dem är skriven av Shaykh Hamûd bin ´Abdillâh at-Tuwaydjirî (rahimahullâh). Däri har han samlat deras utlåtanden och tidigare medlemmars kritik mot dem. Boken är omfattande och utelämnar ingenting i sakfrågan. Den är mycket ny och innehåller allt som har sagts om dem varvid inga tvetydigheter kvarstår.

Prövningar bländar syner. Hur annars kan en person som har växt upp med Tawhîd, studerat Tawhîd och förstått Tawhîd luras av dessa människor? Hur kan han gå ut med dem2? Hur kan han kalla till dem? Hur kan han försvara dem? Det är inget annat än villfarelse efter vägledning och ersättning av det goda mot det sämre. Jag råder lekmän och andra att inte göra dem sällskap.

13:103

2´Allâmah ´Abdur-Razzâq bin ´Afîfî sade:

”De kallar inte till Qur’ânen och Sunnah. De kallar till sin Shaykh Ilyâs.” (al-Fatâwâ (1/174))