105. al-Qummîs fjortonde förvrängning av an-Nisâ’

al-Qummî sade:

”Han sade:

الَّذِينَ يَتَّخِذُونَ الْكَافِرِينَ أَوْلِيَاء مِن دُونِ الْمُؤْمِنِينَ أَيَبْتَغُونَ عِندَهُمُ الْعِزَّةَ فَإِنَّ العِزَّةَ لِلّهِ جَمِيعًا

”Hoppas de som tar de otrogna till bundsförvanter hellre än troende [att bli mottagna] av dem med ärebetygelser? Nej, all makt och all ära tillkommer Allâh.”1

Det vill säga all styrka. Abû ´Abdillâh sade: ”Den här versen uppenbarades på grund av Banû Umayyah som motsåg sin profet så att de inte skulle låta ledarskapet vara hos Banû Hâshim.”2

Allâh har rentvått Abû ´Abdillâh från den här lögnen mot Allâh. Bâtiniyyah får Qur’ânen att framstå som att den bekrigar Banû Umayyah, som inte ens fanns på den tiden, för Banû Hâshims skull, som inte heller fanns på den tiden.

Denna vers avslöjar att Bâtiniyyahs förfäder hycklarna hämtade sin styrka hos hedningarna på samma sätt som Bâtiniyyah och Râfidhah hämtar sin styrka hos judarna, nasaréerna, tatarerna och andra mot muslimerna.

14:139

2Tafsîr al-Qummî (1/156)).