104. De troende och makthavaren

´Allâmah Zayd bin Muhammad al-Madkhalî (d. 1435)

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah al-Yasîrah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah ash-Shahîrah, sid. 104-105

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

91 – Vi tillåter inte uppror mot våra ledare och makthavare ehuru de är orättvisa. Vi ber inte mot dem. Vi trotsar inte dem. Vi anser att lydnad till dem hör till den obligatoriska lydnaden till Allâh (´azza wa djall) så länge de inte befaller oss att synda. Vi ber för deras rättfärdighet och välgång.

FÖRKLARING

Sådär lyder Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs metodik i kontrast till innovatörerna. Innovatörerna tillåter uppror mot muslimska makthavare, vilket är en grav synd. Den som har en muslimsk makthavare måste alltid be för honom och råda honom om han ser brister hos honom, medborgarna eller i landet. Sådana makthavare måste vara föremål för välvilja, klarifikation, undervisning och åkallan. Ty makthavaren spelar en mycket viktig roll i människans liv. Ett samhälle utan makthavare är ett anarkistiskt samhälle där folk dödar och dör bäst de vill. Hadîthen säger:

”Den som förnedrar en makthavare förnedras av Allâh.”1

Den som revolterar mot en makthavare handlar nedvärderande och respektlöst mot honom. Må Allâh benåda Imâm Ibn Taymiyyah som gjorde gällande att sextio år med en orättvis makthavare är bättre än ett enda dygn utan makthavare2. Även om makthavaren är orättvis, är hans medborgare tryggade. Anarki kan inte utbryta i ett land som regeras av en makthavare som har sina arméer och ministrar. Utan makthavare benådas ingen. Starka äter svaga, stammar belägrar stammar, individer hoppar på individer och syndare angriper troende. Det finns många andra nackdelar med ett samhälle som saknar makthavare om han så skulle vara orättvis. Om han är orättvis får du lov att be för honom, råda honom, intala medborgarna att lyda honom och varna dem för att revoltera mot honom. Det är de troendes metod.

1Ahmad (20433) och at-Tirmidhî (2225) som sade att den är god och främmande. Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh Sunan at-Tirmidhî” (2224).

2Madjmû´-ul-Fatâwâ (20/54).