104. Alla grannar ska behandlas väl

´Allâmah Zayd bin Muhammad al-Madkhalî (d. 1435)

´Awn-ul-Ahad as-Samad Sharh al-Adab al-Mufrad (1/131)

al-Bukhârî (rahimahullâh) sade:

104 – Muhammad bin Minhâl berättade för oss: Yazîd bin Zuray´ berättade för oss: ´Umar bin Muhammad berättade för oss, från sin fader, från Ibn ´Umar som berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Djibrîl slutade inte befalla mig att ta hand om grannen till dess att jag trodde att han skulle låta honom ärva.”1

105 – Efter att ´Abdullâh bin ´Amr hade slaktat ett lamm sade han till sin dräng:

”Har du gett till juden? Har du gett till juden? Jag hörde profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga: ”Djibrîl slutade inte befalla mig att ta hand om grannen till dess att jag trodde att han skulle låta honom ärva.”2

´Amrah berättade för honom att hon hade hört ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) berätta att hon hade hört Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) säga:

”Djibrîl slutade inte befalla mig att ta hand om grannen till dess att jag trodde att han skulle låta honom ärva.”

FÖRKLARING

Dessa hadîther bevisar att det är obligatoriskt att behandla grannarna väl och förskona dem från besvärligheter, så gott det går. Det varierar dock. Det är bra att tilltala grannarna på ett fint sätt, påbjuda och förbjuda. Att påbjuda rätt och förbjuda orätt är en stor gåva. Fint bemötande är också att den förmögne bistår sina behövande grannar ekonomiskt. Samma sak gäller gåvor till grannar, oavsett om de är rika eller fattiga. Gåvor släcker osämja, medför vänskap och förhindrar besvärligheter. Även den otrogne grannen måste behandlas så, det kan ju vara anledningen att denne konverterar till islam då han ser hur fint, vänligt och barmhärtigt sätt muslimerna har mot folk.

1Autentisk.

2Autentisk.