103. Sûfiyyahs dans och sång

Imâm ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh bin Bâz (d. 1420)
at-Ta´lîqât ´alâl-Fatwâ al-Hamawiyyah al-Kubrâ, sid. 166

Detsamma gäller dyrkan med sång, Sûfiyyahs påhittade fyrradiga dikter och annat. Om sådant görs i dyrkande syfte, är det, som författaren (rahimahullâh) sade, otro. Ty det är en förlovning av förkastade innovationer som Allâh har förbjudit och imamerna enats om att fördöma. Förlovning av något som samfundet är enat om att förbjuda, däribland otukt och alkoholmissbruk, är större otro. Dyrkan i form av dessa innovationer som dans, sång och hyllningar till individer eller kvinnor, är förkastliga innovationer.

Poesi som hyllar och kallar till godhet i enligt med klassisk arabisk melodi är tillåten. Exempelvis läste Hassân om sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i sina poesier mot avgudadyrkarna. Ka´b bin Mâlik och Ibn Rawâhah gjorde samma sak. Poesi som är tom på ondska är harmlös. Det finns alltså bra poesi och dålig poesi. Frågan måste således detaljeras. Även om författaren (rahimahullâh) uttrycker sig oklart i detta stycke, är hans avsikt detaljerad.